Vem fösöker sätta upp hinder när jag kommer i full fart?! Häcken full men här springs inte in i nån vägg, det vägrar jag! Nej, hoppar över den för glatta livet. Som jagad av en tiger.
Det är jag iof på sätt och vis numer.... en underbar söt liten varelse mer känd som katt, flyttade plötsligt in på gården. Inte helt odramatiskt när den dök upp för 1½ vecka sedan. Medan kvällsfodringen av hästarna så smög den sig in och visade sig från sin allra goaste sida. När stallet var klart sattes katten ut och som genast sprang med mig mot huset, lurade iväg den så jag kom in men den var tillbaka som en boomerang. Satte sig utanför fönstret och jaaaaaamade sådär hjärtskärande. Men vi hade is i magen och när det var dags att sova kunde vi inte längre se den - skönt då har den ett hem i närheten att gå till, konstaterade vi! När vi kliver utanför dörren 06.30 morgonen dagen efter kommer missen springades och jaaaamar. F-n den har alltså inte varit hemma utan sutte ute i kylan hela natten. Vi skulle iväg och lämna bmwn på service så jag tänkte att misse hade ca 1 timme till på sig att dra hem. Men när vi kommer åkandes på väg hem så ser vi en tjej vid busshållsplatsen utanför våran gård och vem sitter nedanför och försöker bli sedd om inte misse. När vi kör upp på gården springer den som en dåre efter bilen. Jag kollar öronen men den är såklart inte öronmärk och inte har den något halsband. Sista chansen var ju att den skulle vara chipmärkt men skulle bli förvånad. Åkte iaf in till mina gamla kollegor på djurkliniken och lånade chipavläsaren. Hemma igen möter en överlycklig misse mig på uppfarten och så snart jag glipar på bildörren så sitter hon vid mina fötter. Inget chip såklart! Men misse fick vackert gå in i stallet. Hon sov, och sov, och sov. Mat köptes och hon åt och åt och åt. Per och jag satte ut bild på FB, mmsade och mailade grannar och stallfolk här i krokarna i förhoppning om att det skulle ge nåt. Sen gav vi oss ut för att knacka dörr, men ingen saknade sin katt eller kände ens igen den vi hade på bild, de flesta svarade med "neeeej våran låg i knät på mig och sov innan ni knackade på". Stackars "våran" misse som inte hade något knä att mysa i.
Annons ska ut i tidningen men det börjar bli jobbigt. På 1½ vecka har man ju fått känslor för henne, hon är supergo, springer med en som en liten hund när man går ut med hästarna eller när vi ska ut och leka. Att vara ute själv tycker hon är rena pesten, men jag tvingar henne bara för att hon ska hålla sig lugn i stallet sen.... blandat resultat dock. Precis det jag ogillar med lösa djur i stall, jag vill ha stenkoll och tänker på säkerheten för oss alla. Jag kan bara tacka gudarna att jag har snälla hästar när den här rackarn plötsligt ligger bakom Spaniz och tassar på hans svans! Uppfostringen fortsätter!
Oj, tänk att en liten katt, som numer heter Tiiiger, kan fylla ett lååååååångt inlägg...... efter att ni inte hört ett pip av mig ;)