Såhär på vintern så rör jag mig som en ispinne, ser ut som om varenda ben i kroppen har låsts fast när man steppar över islagda grusgångar, för att inte tala om den halslösa kroppsbyggnad man får i snöstormen då man jagar runt i dikena för att rädda "Till Salu" skyltar som plogbilen satt långskott på. Kan säga att det är med rosiga kinder och kalla fötter man så öppnar dörren och välkomnar visningsgästerna. Det är förstås tacksamt när säljarna tänt en liten brasa eller dragit på golvvärmen i köket.