Jag har en heeeeeel del tankar som snurrar värre än en torktumlare. Det kanske man inte tror, eftersom inte allt för mycket av dem (kanske tyvärr) inte kommer ut här. Vissa lämpar sig helt enkelt inte, vissa finner jag egna svar på, vissa verkar för dumma och vissa vet jag inte vart de ska landa. Men en sak som jag tänker vädra som har slagit mig den senaste tiden är det förändrade språket på facebook, instagram och bloggar. Och nejdå jag drar inte alla över en och samma kam, jag utgår här från ett ljummet medelvärde.

 

För inte allt så länge sedan kritiserades skribenter om den överdriva lycka och perfektionism som spred sig över de sociala medierna. Man gick ut med en oro över hur detta påverkade den svenska befolkningen. Vi skulle bli deprimerade och gå in i väggen då vi kände oss stressade till att jaga densamma lycka som vi upprepade gånger såg på bilder och känslan att få leva det där perfekta livet som någon annan verkade ha. Man gjorde oss varse om att livet minsann inte alls var en dans på rosa moln med perfekta mjölkskummskreationer i caffe latten på det urcharmiga cafét på hörnet. En BIG surprice - not! Vi nickade dock inställsamt och vissa började irritera sig på dem som bara visade glädje över "bästa vännen ever", bästa kollegorna på bästa jobbet, dem som gjorde en kul grej av övertider osv.

 

Till saken hör att jag noterar att mycket hapiness har försvunnit, tack och lov långt ifrån allt, och har till stor del blivit "ersatt" med en hel del bitterhet och beklaganden. Vem lever bästa livet har övergått till vem lever det mest orättvisaste livet.

Och jag ska erkänna att jag känner mig inte ett dugg gladare eller bättre till mods av att se flöden av negativiet. Att se andras framgång, inköp, avkoppling i vardagen, äventyr och festligheter ger mig inspiration och lite jäklar anamma att kunna uppnå detsamma. Stressad och olycklig över det? nej. Del till motivation att nå egna framgångar och uppsatta mål? ja.

 

Kan man vinkla det på fler sätt - absolut! Finns det folk som inte kan avgöra realitet - absolut! MEN sätter gränsen i perspektivet i att detta nu är min egen zon att låta tankarna flöda i ord över mitt liv. För är det så att jag alltid är lycklig - nope. Går även jag igenom svåra saker - japp. Kommer ja vädra dem med dig - troligen.