Vi gjorde inget avancerat alls, longerlina utan inspänning, skritt och trav, övergångar. Några krumsprång och galopper. En fantastisk egenskap han har vår Peroni, han vill gärna bli tilldelad uppgifter, lätta som svåra. Han behöver jobba, nästan mer, med hjärnan än med kroppen för att vara tillfreds. 

Nu gissar jag hej vilt på att de flesta av er som då och då kliver in här kommer via instagram och har ni följt mitt flöde där så har ni garanterat koll på anledningen till att jag utbrister - WOHAAAA.... vilken vår, sommar och höst! 

På bloggen upplyste jag er bara om att Peroni gjort sin debuttävling och sedan - poff - borta!

Men unge Peroni har verkligen samlat vuxenpoäng och utvecklat sina gångarter under året genom målmedveten träning och ett upplägg som har passat honom. Vi har gjort flera starter i LB:2 och LB:3 på lokal såväl som regional nivå med merparten vinster annars placering. På höstkanten klev vi upp och red igenom två La:3:or på regional nivå med fortsatta placeringar och fortsatta procent runt 68%. Vi gjorde faktiskt årets sista start i augusti, för sedan petade vi i en ny växel i träningen och jag inte ville röra till det med att lägga in tävlingar när det hände så mycket på utvecklingsfronten. Allt har sin tid och vi skyndar långsamt. 

I april trodde jag fortfarande inte att vi någonsin skulle komma ut på några tävlingar över huvudtaget då vi hade stora lastningsproblem. Vi provade de flesta av metoder utefter egna tidigare erfarenheter och efter tips från diverse experter, men ickes. Vi fick möjlighet att låna och testa nytt transportfordon och där föll poletten ner och trivseln infann sig för vår beslutsamme diva. ;) Så tävlingssäsongen har varit kort och framgångsrik. Jag ser verkligen verkligen - VERKLIGEN fram emot nästa års tävlingssäsong efter vad jag hoppas blir en kalas vinterträning. 

 

Jag har iaf för avsikt att skriva av mig lite oftare här igen, men ni får också gärna komma med kommentarer samt önskemål om ämnen och frågor som ni vill lyfta i bloggen.