Gazpani
Gazpani (Napoleon - Indus)
Född 1992
I samband med att vi byggt stall hemma på gården år 2000 så flyttade även Gazpani 9 år gammal in. Han ägdes då av min tränare och förebild Molly. Jag skulle hjälpa till med motionsridningen i form av jogg och uteritter och Molly skulle fortsätta med själva dressyrarbetet. Med tiden svängde schemat om och jag fick flera uppskattade träningspass med Spaniz som ledde till att jag fick möjligheten att tävla.
Vi började på de lägsta klasserna och hade mååånga motståndare. Inte bara på banan utan även vid sidan om. Det var knappt någon som trodde att den här storhjärtatde hästen skulle ta sig till La med godkända resultat. En av kommentarerna jag fick etsade sig fast lite extra - "kommer nu någon vart med den där hästen så ska jag äta upp min dressyrhatt".
Jag säger inte att det varit helt lätt men idag har Gazpani haft framgångar upp tom Prix St George med flertal DM medaljer. Han har även ingått i Div 1 lag flera år och ingick i det enda laget från Gävleborg när vi hade allians med Uppland, där vi knep ett hedrande silver!
Gazpani och jag fyller jämt samma år, med 10 års skillnad så när han fyllde 20 och jag.... ja ni kan räkna ut det själva ;), fick jag den finaste födelsedagspresenten av dem alla. Molly gav mig Gazpani jag grät av lycka och chock. Jag har varit otroligt tacksam för möjligheten och samarbetet att ändå under flera år få ha honom som min egen men det är ändå något alldeles alldeles speciellt att få stå som ägare.
Han är stallets gosegris och den mest kärleksfulla häst jag träffat på med ett stort behov av närhet, så har du en, två eller tre timmar till övers spenderar han dem gärna med dig. Surar aldrig ihop på banan utan försöker göra allt du ber om. Man får däremot alltid peppa honom lite extra då självförtroendet tryter på banan, men han lyser alltid upp när han sätter svårighter som byten i varje, pirutetter samt piffande och puffande.Vid uteritter däremot anser han sig vara byns kung, spänner upp sig och visar mer än gärna sina färdigheter och förbigående att stanna till för en kommentar. Om han är mallig då - oh ja! Men han är värd all uppmuntran i världen. Därför kunde jag heller inte vara gladare över att han fick modella för produkter från PS of Sweden =)
I skrivande stund har vi hängt ihop 16 år och Spaniz njuter av dagarna som 24 åring. Han tävlade fram tom 22 och hade en fantastisk formtopp de sista åren på banan. Nu spenderar vi desto mer tid till mys, jogging och skojjar till det med lite svåra moment utan någon precisions press. <3
Fotoshoot för PS Of Sweden
Foto: Linda Andersson
Vimsig i förkylningstider
Ägnade halva dagen åt att fundera och svära åt att jag uppdaterat lösenordet till bloggen till något som jag inte kommer ihåg. Då kan man ju skicka en förfrågan om lösenordsuppgifter till sin mail tänker ni... men om bloggen är kopplad till en mail som man inte längre brukar då. Dumt I know. Sysselsatte mig ju bra denna dag också med att reda ut en massa IT-trams som jag inte alls är nåt fan över. Hur jag kom in till slut? Mjo jag hade ju skrivit typ rätt lösen flera gånger.... bara det att jag haft lite bråttom och stavat fel - dumskalle!
Birgitta har varit här igen. Och inför träningshelgen hade jag bett mamma att filma lite under ett pass vilket var jättenyttigt. Peroni lyckas nämligen lura min bild av hur våran sida ser ut. När jag får det på film noterar jag att jag är på tok för försiktig med formen och "trycket". Kände att det var dags att få upp nacken nu när jag fått ett sånt bra stöd. Birgittade hade fått sett en snutt av filmen inför helgen och vi var helt eniga med vart fokus bör ligga ett tag framöver. Vi fick fram en unerbar galopp och i traven glimmade han till trots att han var lite trött på slutet. Under veckan har vi varvat vila, med promenader och jogging för att under lördag och söndag fortsätta där vi slutade med Birgitta.
Han är verkligen en rolig häst att rida, man längtar upp igen så snart man hoppat av. Galoppen och skritten är just nu hans bästa gångarter efter att han vuxit.Men jag är övertygad om att traven kommer så småningom också. Bakbenen kommer allt mer in under magen och han trampar ner allt mer igenom hela benet istället för att paddla på tå med högt kors. =)
Fel gren?
Solig septemberlördag som jag började med en skön och avkopplande uteritt med Fille innan det var dags för eftermiddagens visningar. Så skönt att kunna rida förbi kossorna där jag senast fick mig en redig åktur. Underbara Fille, han är mest bara nyfiken och sprallig. Ajjamen - alltid! Superlativen flödade i mitt huvud tills vi plötsligt stod still och Filles näsborrar stod rakt ut, kroppen formad som en ostkrok med sågbocksben. Beredd att fly. Ville titta på det fasliga, jordens avgrund, men ändå inte. I mina ögon såg jag bara ett väggupp i gummi på grusvägen med en kona på varsin sida. Nåväl han får iaf inte total panik som vissa andra, men smått envis när han står och balanserar på tå precis vid kanten av guppen, att gå eller backa.... Till slut tog vi det, hoppandes stillastående. 😂 Tror det är dags för mig att sadla tillbaka till hoppning 😜
Filipin och jag på hoppläger i Strömsholm typ 1995
Alltid ska de vara....
Alltid ska grabbarna vara värre än sin mamma. De stökar alltid till det på sitt rum värre än vad jag gjort i huset, de rör sig alltid mer än mig på en dag, de äter rätt, klipper sin gräsmatta och nu odlar de dessutom vackrare blommor i sin hage än vad jag gör i trädgården.
Go for gold
Dagens inköp från Ryttarstugan blev de vita benlindorna från Lami-cell med Sverigeflaggan. Suktat alldeles för länge och äntligen godtycket kontot. Nu är det bara att börja traggla för att få flaggan placerad på samma ställe på alla benen! men men när de väl sitter där så är de ursnygga :)
Kür med gänget
Skön dag som börjades med en tur i solen tillsammans med Spaniz och kandaret. Sen stallfix och lite ärenden på stan innan man landade i soffan hos Christina med Cornelia, Viktoria och Gunilla. Dressyrligan var bänkade framför dressyrens grandefinale - küren! och åsikterna var många, ja vi rider ju alla bäst på våra soffhästar ;) Men en urskön em med gänget, dags att planera nästa träff mellan tävlingar, studier, jobb och träningar:D
Opålitlig pluggkompis
Såhär går det när Hjalle lovar att hjälpa till med pluggandet. Han somnar!... Eller om det är död han försöker spela.
Oups!
Råkade desinficera stallet igårkväll. Har jag inte hört att jodopax är omodernt? Luktkänslige Spaniz var inte glad på mig och Fille han drog kudden över huvudet.
Idag däremot var det inte svårt att utses till dagens hjälte när det började spöregna såhär på kvällskvisten. Att komma med grimmskaften var som att komma med räddningsbåt i deras ögon. För precis som kommentatorerna sa på OS om hästars beteende så tillhör mina hästar gruppen regnhatare. Vet att många hade invändningar till infon men jag ställer mig till skaran som samtycker.
Vi två
<3 Vår resade började allt lite ostadigt, blod svett och tårar, många bloopers blev det. Avramlingar, teleskophals och sken så snart vi skulle på uteritt. När vi äntligen började komma underfund med varandra tog vi oss till msv b i hoppning om än med otroligt ojämna resultat. Kotledsinflammation blev vårt tuffaste hinder, men hade lovat dig från dag ett att vi aldrig skulle skiljas åt, du är för speciell! Kanske var detta ändå det bästa som kunde hända oss? Dressyr blev vår gren. Tänk vad framgångar vi haft mitt <3 segrar och placeringar tom FEI på nationell nivå, flerfaldig DM vinnare och de med tre år på raken, Norrlandsmästare, NoM 2:a, mönstringar, topp 15 bland landets alla dressyrponnyekipage och vi avslutade den episoden med Prinsessan Madeleines Stipendium. Fortsatte vår resa på storhästnivå med den äran!!!! Så många roliga minnen, sköna barbacka dagar i plasket, maskerader, ridläger och högtider. Många milstolpar har vi passerat, grundskola, konfirmation, gymnasium, studenten....... Du finns där varje dag, i glädje och i sorg. Jag är så lycklig över att vi nu gått in på vårt 18:e år tillsammans, ångrar inte för en sekund det löftet jag gav dig, du ger mig så mycket kärlek tillbaka min älskade och kloka vän <3
Självmotionären
23,35 och dags att stänga kontoret för idag. Momsredovisning i morgon varpå hela dagen gått åt att färdigställa det sista i bokföringen. Alltid är det nåt strul som dyker upp och som ska redas ut, bläddras i högar av papper, svära över att man antagligen kikat på det där jäklarns kvittot minst 500ggr tidigare och när man behövher det så verkar det som bortblåst. Känner ni igen fenomenet att man hittar det man söker på det stället där man letar sist. Man kan nästan tro att livet jävlas med en!
Medan jag satt på kontoret och jobbade såg jag genom fönstret två skuggor swosha förbi borta i hagen. Blev att titta spänt och efter nån sekund så såg jag Spaniz rejsande. Jag brukar likna honom vid tjuren färdinand, stört cool livsnjutare ända tills han sätter sig på en geting. Getingen i det här fallet kan dock vara precis vad som helst, bara nåt han får för sig. Han går fullständigt in i sig själv och har inte den blekaste aningen om vart han ska sätta hovarna. Han snurrar och stegrar med frambenen vevandes, kastar med huvudet och är som en vildhäst på stäppen. Fille hakar gärna på en galopprunda, men när han märker att Spaniz har fått ett freakanfall och är högst självupptagen tycker inte Fille att det är lika roligt längre. Fille vill ju såklart leka tafatt och att Spaniz ska sprutta efter honom, så istället för att riskera att krocka nånstans på ängen så ställer sig Fille vid insläppet och surar. Tittandes mot huset och tycker att det får var nog. Det medan Spaniz fortfarande inte vet varför han springer.
Men jag konstaterade idag att Spaniz lärt sig efter åren av träning, för efter träning kommer avskrittning. Han la upp en slinga i hagen som han tog ett par varv och pustade ut - så jag tackar gullehjärtat för självmotioneringen idag. I morgon får vi se vilka muskler han tränade ;) då är det dags för ett joggpass i ridhuset innan jag ska iväg och titta lite på en ponnyhingst i samband med att jag hämtar mina grimmor.
Halloweenbulor?
Jaaaaahapp, så var veckoplaneringen av träning ändrad igen. Är det inte tappade skor så är det visst bulor. Kanske har Spaniz missat att halloween redan passerat, eller så kanske han har varit och nallat på något grönt i hagen som han inte borde gjort. Jag har iaf badat honom nu bara för att försäkra mig om att det inte är något som sitter ytligt och irriterar. Han har fått som små svullnader här och var på ryggen, dom verkar inte ömma och inte klia heller. Men ville inte lägga någon sadel på så vi tog en uppfriskande power walk på lunchen i höstsolen. Han är en ren fröjd att gå med till skillnad från Fille som tror allt går ut på att tävla och därför helst kliver ett steg framför mig.
Fille och jag var i ridhuset på morgonen, lite liknande arbete som med Spaniz igår. Jobbade med skänkelvikningar och övergångar på långsidorna, red på 8-volt i glp och den volten med volter i och musse pigg-öron fast i trav. Gjorde en överstrykning för att se om han gav med och kunde lägga sig i en lägre, rundare form. Och där, var känslan man eftersträvat från första steget. Tänk att det ska vara så svårt ibland. =)
