Summa kardemumma blev det en tuff höst och jag har verkligen hårfint balanserat på en skör tråd för att inte drabbas av "folksjukdomen" utbrändhet. Det är svårt när man tycker om att ha många järn i elden men kräver nästan också att allt bara ska flyta, vilket vi alla vet att livet inte alltid gör. Det dyker upp överraskningar och hinder. Jag har turligt nog hittils alltid haft en förmåga att känna av vad som behöver göras för att fortsätta trippa ovanpå tråden. Däribland har jag varit supermotiverad att rida och träna men fått stryka bloggandet, Man pendlar mellan att fara fram över den som en klumpig elefant eller dansande mus =) 

Över jul och nyår har jag iaf fått vila upp mig samt fått umgås med nära och kära. Fått göra ingenting och göra sånt jag verkligen velat. Nu känner jag mig redo för våren i de flesta av kategorierna som infinner sig i livet. 

 

Ägnade halva dagen åt att fundera och svära åt att jag uppdaterat lösenordet till bloggen till något som jag inte kommer ihåg. Då kan man ju skicka en förfrågan om lösenordsuppgifter till sin mail tänker ni... men om bloggen är kopplad till en mail som man inte längre brukar då. Dumt I know. Sysselsatte mig ju bra denna dag också med att reda ut en massa IT-trams som jag inte alls är nåt fan över. Hur jag kom in till slut? Mjo jag hade ju skrivit typ rätt lösen flera gånger.... bara det att jag haft lite bråttom och stavat fel - dumskalle!

 

Birgitta har varit här igen. Och inför träningshelgen hade jag bett mamma att filma lite under ett pass vilket var jättenyttigt. Peroni lyckas nämligen lura min bild av hur våran sida ser ut. När jag får det på film noterar jag att jag är på tok för försiktig med formen och "trycket". Kände att det var dags att få upp nacken nu när jag fått ett sånt bra stöd. Birgittade hade fått sett en snutt av filmen inför helgen och vi var helt eniga med vart fokus bör ligga ett tag framöver. Vi fick fram en unerbar galopp och i traven glimmade han till trots att han var lite trött på slutet. Under veckan har vi varvat vila, med promenader och jogging för att under lördag och söndag fortsätta där vi slutade med Birgitta. 

 

Han är verkligen en rolig häst att rida, man längtar upp igen så snart man hoppat av. Galoppen och skritten är just nu hans bästa gångarter efter att han vuxit.Men jag är övertygad om att traven kommer så småningom också. Bakbenen kommer allt mer in under magen och han trampar ner allt mer igenom hela benet istället för att paddla på tå med högt kors. =)