Varje kväll när det är dags att krypa ner under täcket så frågar jag mig hur sjutton jag hade tänkt hinna alla måsten nästkommande dag. Vänner och bekanta undrar hur många timmar jag tror ett dygn är. Det har jag fortfarande koll på, men däremot tror jag veckorna är helgfria. Min pojkvän påtalar ofta att jag "alltid är på väg" någonstans när jag trampar honom på tårna medans han står och fiskar efter en puss.
Inget jag har något emot så länge jag vet att det är tidsbegränsat - det kommer att lätta inom ramen av ett år (hurra....eller nåt?!) . Det ska vi allt stå ut med =)

Och appropå vägar så har de flesta torkat upp riktigt bra även här uppe i Gävle-krokarna nu. Vilket givetvis gör att mina resor till och från skolan blir allt roligare och roligare när vi nu närmar oss slutet av mars. Allt fler roliga bilar börjar dyka upp som medtrafikanter. Mungiporna formligen hänger upp sig någonstans uppe vid öronsnibbarna. Mötte här i veckan en Audi S3 och en Clubsport-kittad BMW på led i vänsterfilen - äntligen verkar våren komma!!!
Det egna högerbenet smittas och har blivit smått tyngre.... även om jag snabbt får programmera om den till tyngden av en fjäder så snart jag ser en fläck. Billigt begagnat och odubbat på vinter-beemern är ingen vidare kombo. Far runt värre än en smörklick i en het stekpanna så snart det blir lite glansigt. Inte ens värt att försöka se kaxig ut och låtsas att man tränar på några drifting skills. =)

Jag borde kanske börja skriva veckobrev hellre än att kalla detta för en blogg. Återigen får jag be om ursäkt till de som troget kikar in här. Tror ni börjar lära er, inläggen kommer i stötar. Emellanåt får jag in fler inlägg om dagen och från det kan det gå till, som nu, två i veckan.

Ups and down i ridningen kan man säga. Spaniz var som en stelkrampsdrabbad sågbock i lördags. Trodde jag skulle bryta ihop bara efter att jag kortat tyglarna och märkte av som mötte mig. Eller från sidan så syntes det nog knappt att jag tog tyglarna.... det var 10 meter hals där framme och minst lika mycket rygg och rumpa bakom sadeln. Det är å andra sidan sånna dagar som man känner sig rätt nöjd med sig själv när man vid passets slut känner att man åter har en ridbar häst. MEN mindre nöjd med att ett helt pass har gått åt och man har inte kommit dit man egentligen hade planerat att ta sig. Nåväl det är djur, levande varelser och "idrottsmän" man drillar med så några bakkliv får tålas, bara de inte kommer allt för ofta. Desto trevligare var känslan igår iaf.....

Fille .... älskade busfröt hade lagt i sexans växel under lördagens pass.... helt ok under gårdagens då halvhalterna så sakteliga började fungera igen trost att vi joggade på utebanan. Idag satte jag lite mer press på honom och vi hade våra duster = drygt. Men vissa bitar gjorde han kalasbra. Om jag hinner få alla delar på plats inför kommande tävling återstår dock att se..... just nu känns det som om det skulle kunna går hur som helst, mest väldigt illa dock.  

Under lördagens pass så kändes det som dessa båda hade kunnat vara Fille och jag.... ni hajar att jag är isf är co -drivern! hahah

Igår var en märklig dag om man ska se rent känslomässigt. Har ni varit med om att ni är sjukt exalterad över något likväl som ni är hypernervös? Det bubblar och spritter i kroppen ungefär överallt förutom i halsen för där är det allt annat är bubbel - torrt som fnöske och känns som om man svalt 1 kg sand. Jag var på min alla första intervju, vi har ju 10 veckors praktik att genomföra för att kunna bli reggad mäklare.
Jag konstaterade bara några dagar innan att jag aldrig behövt gjort någon vidare "anställningsintervju" tidigare.
När jag började på på djurkliniken så hade jag pratiserat där en vecka genom skolan, avslutade min vecka med att fråga om sommarjobb och blev kvar i fem år. Gatbilar.se sökte någon som kunde skriva små korta medlemstexter, jag anmälde mitt intresse och blev berest fotograf och skribent med egna 6 sidors reportage. Per behövde en ekonom, jag sa kanske och håller nu hela bokföringen. Haha ni hajar att det blev smått pirrigt. Men som sagt tycker ändå att mötet med nya människor är så fantastiskt roligt.
Nu håller vi tummarna för att det gick hela vägen!

Skulle ju ta en bild innan avfärd till kontoret meeeeen glömde helt av det när jag var färdig haha. Bjussar på en gammal bild istället.....