Jag borde kanske börja skriva veckobrev hellre än att kalla detta för en blogg. Återigen får jag be om ursäkt till de som troget kikar in här. Tror ni börjar lära er, inläggen kommer i stötar. Emellanåt får jag in fler inlägg om dagen och från det kan det gå till, som nu, två i veckan.

Ups and down i ridningen kan man säga. Spaniz var som en stelkrampsdrabbad sågbock i lördags. Trodde jag skulle bryta ihop bara efter att jag kortat tyglarna och märkte av som mötte mig. Eller från sidan så syntes det nog knappt att jag tog tyglarna.... det var 10 meter hals där framme och minst lika mycket rygg och rumpa bakom sadeln. Det är å andra sidan sånna dagar som man känner sig rätt nöjd med sig själv när man vid passets slut känner att man åter har en ridbar häst. MEN mindre nöjd med att ett helt pass har gått åt och man har inte kommit dit man egentligen hade planerat att ta sig. Nåväl det är djur, levande varelser och "idrottsmän" man drillar med så några bakkliv får tålas, bara de inte kommer allt för ofta. Desto trevligare var känslan igår iaf.....

Fille .... älskade busfröt hade lagt i sexans växel under lördagens pass.... helt ok under gårdagens då halvhalterna så sakteliga började fungera igen trost att vi joggade på utebanan. Idag satte jag lite mer press på honom och vi hade våra duster = drygt. Men vissa bitar gjorde han kalasbra. Om jag hinner få alla delar på plats inför kommande tävling återstår dock att se..... just nu känns det som om det skulle kunna går hur som helst, mest väldigt illa dock.  

Under lördagens pass så kändes det som dessa båda hade kunnat vara Fille och jag.... ni hajar att jag är isf är co -drivern! hahah