Grand slam med pannkaka
Har ni hört den här förut: Upp som en sol, ner som en pannkaka. Well jag kan inte ha gestaltat det bättre än som när jag förra veckan fick tugga grus. Snabbt, högt och med skruv smachades jag från sadeln. Jag var med i ett par krumsprång och höll mig så upprätt jag kunde, men förgäves när Grand slam kom 😂 nåväl jag lägger ingen skugga på min 4-åring, det är sånt som kan hända 😃
Tyvärr landade jag desto sämre med kotkompression till följd och ömma muskler. Var upp i sadeln efter att jag fått hämtat mig bara för att kolla/visa att unicornen och jag ff var vänner. Gjorde och gör ingen big deal av det här. Han är tillräckligt känslig ändå och ett utspel hade inte gjort oss något gott.
Nu har jag tvingat mig att ta det lugnt under en vecka men idag är ridsugen för stort, idag bara måste jag få njuta i sadeln igen! 👏🏻😃
Gott och blandat
Han har bara hunnit vara här i tre veckor men det har redan blivit lite gott och blandat bilder. =)
Peroni CML
Så vem tillhör då dessa svarta pigga öron? Det är våran nya team-medlem och förhoppningsvis framtida stjärna med namnet Peroni CML (kärt "barn" har redan många smeknamn). Han är en vaken och känslig valack på fyra år efter Blue Hors Zack - Métall. Uppfödare är Charlotte och Magnus Liliemark
Vi har inte hunnit göra allt för mycket tillsammans under våra nu 3 v tillsammans utan har valt att skynda långsamt och bygga förtroende. Vi har såklart jobbat mycket med grunder som gas, broms, lösgjordhet i sidorna och kontakt. Så otroligt roligt när man får respons och i slutet av passet känner att ens övningar fått önskad effekt. Tillika att man kan fortsätta där man slutade efterkommande pass. Och skillnaden blir ju så stor! Med Spaniz har jag också fått önskad effekt av övningar men sista tiden har vi varit inne och grottat i så små små skillnader att man ibland knappt vetat om man lyckats eller inte.
Hittills har jag valt att hålla arbetet till trav och skritt. Vi test galloperade vid 4:e passet tillsammans och då kokade allt ihop i hjärnan på hjärtat. Han gjorde inget för att vara dum utan blev bara väldigt stressad av vilja göra rätt men inte förstå. Vi hade ett ben, inget ben, alla ben i marken och det var en salig blandning av skritt,trav,galopp i samma "språng". Så vi backade bandet - förtroende, lösgjordhet, kontakt och förståelsen för de frammåtdrivande hjälperna. Så på mig själv fick jag såklart lägga fokus på tydlighet och konkretisering.
Vi har haft flera kalaspass men igår hade vi ett sånt där superpass där jag hade jämn kontakt och han var som en liten geléklump mellan mina skänklar, så jag passade på att bara se om en galopp skulle fungera. Och där var den - guldgaloppen! Som att galoppa på moln!
Han får mig att dra på smilbanden var och varannan dag denna gosse och denna resa är så spännande! <3
