Summa kardemumma blev det en tuff höst och jag har verkligen hårfint balanserat på en skör tråd för att inte drabbas av "folksjukdomen" utbrändhet. Det är svårt när man tycker om att ha många järn i elden men kräver nästan också att allt bara ska flyta, vilket vi alla vet att livet inte alltid gör. Det dyker upp överraskningar och hinder. Jag har turligt nog hittils alltid haft en förmåga att känna av vad som behöver göras för att fortsätta trippa ovanpå tråden. Däribland har jag varit supermotiverad att rida och träna men fått stryka bloggandet, Man pendlar mellan att fara fram över den som en klumpig elefant eller dansande mus =) 

Över jul och nyår har jag iaf fått vila upp mig samt fått umgås med nära och kära. Fått göra ingenting och göra sånt jag verkligen velat. Nu känner jag mig redo för våren i de flesta av kategorierna som infinner sig i livet.