Eftersom min och Filipins historia inte direkt är presenterad här på bloggen ännu och Christian till ett tidigare blogginlägg tyckte att jag skulle satsa på fälttävlan om Filles hoppning fungerade bra och jag vågade sååååå ska jag bara lite snabb resumera för kvällen....natten. =) 

När Filipin köptes(10 år gammal) var det just för att jag satsade på hoppning som så många andra ponnyungar när man äntligen får sin egen häst. Han hade vid det laget redan gått msv fälttävlan resp. hoppning. Tillsammans startade så även vi ett par msv klasser och ingick i StORK´s elitlag innan Fille tyvärr fick kotledsinflammation i båda fram. Vi blev rekomenderade att dra ner på hoppningen och endast utöva det då och då. Det kändes supertrist allra hellst eftersom jag under mina veckor på Strömsholms sommarläger hade fått tränat ute på deras terränghinder och fått mersmak. Men eftersom det inte fanns på världskartan att Fille skulle säljas då han, utan att överdriva, är en av de smartaste varelser jag träffat på. Om någon har personlighet så är det han. Bäst av allt - det är aldrig fejkat. Ja, jag kan ösa berömm över honom hur länge som helst men för att återgå till " sälja inte fanns på världskartan" så sa vi att vi helt enkelt fick börja med dressyr på heltid. Vi hade inga större förväntningar utan tänkte väl mesta fortsätta satsa på Lb och någo La. Men desto större dressyrmusklerna blev desto roligare blev det ju för oss båda. Och Fille visade sig vara en riktig showman Lb blev bara La och La blev FEI. Vi samlade på oss många fina titlar inom både DM och NoM. Att avsluta sin ponnykarriär som Sveriges 12 bästa ekipage och belönas med "Prinsessan Madeleines Stipendie" var helt underbart!

Men så var vi ju där igen.... vad gör man när ponnytiden är slut och man har en träningsnarkoman till ponny ööööh ok och ryttare. Jo då klassades 147.1 cm höga Filipin om till storhäst. Vår första tävling som storhäst ekipage i en La belönades med seger och den vägen har det gått. Vi har hängt ihop i 14 år och nu är Filipin 24 år men som ni kanske har förstått så är han helt omedveten om det själv - tack och lov!
Om träningen går som den ska under vintern så hoppas jag kunna starta honom ett par gånger under våren och sommaren 2009. Men jag kan nog redan nu förvarna alla att ritten kommer innehålla bocksprong såväl som småskenade glädjeyttringar. Det är nämligen 1½ år sedan nu som han sist startade och av erfarenhet så brukar varje säsong börja med mindre bus. Jag kan bara tänka mig vad som kommer att hända nu......