Igår var det första advent. Jag, Per och mamma hade tidigare beslutat att vi skulle åka in till stan och kolla på julmarknaden för att få den där extra kicken av att julen närmar sig. Plus att det var riktigt längesedan jag faktiskt besökte en julmarknad. Första advent brukar i vanliga fall passera mig högst omärkbart. Jag har lixom inte haft tid...
Det var väl knappt så man hade det nu heller när SVT var så flitiga med sina sändningar från Globen. Men vi kom in och hann få ta del av de nyligen dekorerade gatorna, skyltfönstrena och stånden längs gatan.
Köpte med oss lite mat, åkte hem, käkade, nattade hästarna för att kasta oss raklånga i soffan och kolla på sista showen. För att spräcka fenomenet med tunga söndagar ,som ibland kan kännas som en passage bara till den kommande ännu tyngre måndagen, värmdes en flaska starkvinsglögg. Det i kombination med singsatar ABBA gjorde söndagskvällen till allt annat än tråkig!

I morse kände man väl sig sisådär i skallen, hahaha. Släppte ut hästarna, inte på grund av föregående kväll utan för att jag hade en massa jobb och studier som stod på schemat. Skrev ett reportage om en Toyota Soarer till gatbilar.se´s hemsida. Många gånger landar texten bland en massa matrealistisk pladder, men den här gången valde jag att lägga fokus på ägaren och byggherren av bilen. 21 år gammal tappade han sin förmåga att gå efter en operation. Ändå vägrade han att ge upp sin dröm. Hans skada snarare drev honom ännu starkare att genomföra den.
Jag blir så imponerad av sådana människor de berör mig verkligen. Desto mer dem som sitter på hästryggen med ett eller inget ben/arm och rider som vem som hellst nästan. Jahapp...och här sitter jag o har problem med "mellan hjälperna regeln"  ibland.

Men alla ni som misströstar där ute. Finns viljan så finns hoppet, för det är det sista som överger en.... ... ...