Min älskade lilla "Ferdinand".... ibland är han lite bättre än vad jag tror. Idag var en stor dag, iaf för mig. Jag hade bestämt mig för att åka in till GRS med Spaniz för att få ett utlåtande av Molly. När man sitter här hemma och tränar för sig själv så är det ibland svårt att tillfredställa sig själv. När man känner känslan att allt är kanon så vågar jag inte riktigt lita på att det verkligen är så. Vill gärna tänka "mer mer mer, bakben bakben, snabb i benen......".
Vi har j u haft sabbatsår från tävlingar så trailer har vi inte åkt på ett år, var helt stupsäker på att jag skulle gå in i trailern och Spaniz skulle vara den som drog ut mig baklänges igen. Men ickes, han gick raka spåret in som om han åkt varenda dag i ett år ;) Fille...ja men behöver jag ens säga att han stod inne i stallet och var arg så det osade vita hårstrån? Det var minsann läge att fjäska med både morötter och hö med andra ord. Vägen till varje underbar ponnys hjärta går genom magen - eller hur var det nu?
Väl på GRS var det en aningen spänt till en början men han fann sig väldigt snabbt i det "nya" ridhuset. Tyvärr hade ridskolans traktor precis pajjat så banan hade inte harvats under dagen. Märktes att det var hårt längs spåren och att man inte riktigt hundra fick den fina bågen man känt hemma. Men hästen gjorde iaf helt rätt för sig. Utlåtandet var bara positivt. Molly tyckte han såg motiverad och ambitös ut nu, bättre musklad på kycklingbakbenen och riktigt loss och igenom. Fy f-n vad det var skönt att få den bekräftelsen! Nu ser jag ännu mer fram emot träningen för Fredrik Böhling på måndag, oavsett hur det kommer att gå då.