En skön, lyckad och bra vecka är till enda. Kände när jag stod i stallet efter Filles träningspass att en sån vecka faktiskt borde "belönas" på något vis. Och eftersom jag fortfarande tuggar ihärdigt på mina tuggummin istället för att småäta en massa så fort jag känner att magen är sugen på något såååååå verkade pizza som en himla bra idé till denna fredagkväll. Annnars ska det stressas med att natta hästar och fixa tacos innan "Lets Dance" börjar. Och är maten inte klar före kl 20 så blir Per ensam i köket. Därför eliminerar vi alla sånna i-landsproblem för ikväll =)

Ska skutt in i duschen nu och följa med Per in till stan för lite småshopping. Måste stanna på bageriet för att köpa årets första semla oxå! Ja, den räknas oxå som belöning för ett kakmonster som mig ;)

En annan sak jag tänkt på idag är, varför är det alltid jag som hälsar först på alla jag möter och varför är en del ponnyungar så strama. De typ kväver ur sig ett pip för att de måste när man konfonterar dem med ett högt och tydligt "Hej". Det hör väl till vanlig vett och etikett att hälsa, eller? Känns det inte trevligare efter man hälsat istället för att varje gång man passerar varandra i ridhuset se helt förskräckt ut.
Vad tycker ni? Har ni märkt liknande saker inom era sporter eller allmänt på stan/byn?