Idag....idag äntligen.... jag var ungefär lika laddad som när jag äntligen skulle få börja rida lektion på ridskolan. Vem kunde tro att jag 18 senare, som hästägare 14 år senare, som tävlingsmänniska 13 år senare skulle kunna vara så här overloaded för att börja på hoppträningar igen. Anledningen är INTE för att jag ska sadla om igen....nej nej nej.... det ska bara var ett hjälpmedel för mig att få spaniz rumpa lite bouncigare. Så inget höjdhoppande för våran del =) Bara sååååå skönt att slippa dra bommar och häst fram o tillbaka, fram o tillbaka, snubbla över tyglarna, snirkla runt i "hinderförrådet" som en elefant i dockhus med jättehäst i hälarna. Njaaaaa, så skönt att lämna tyglarna till någon, bygga hinder och sedan rida. Jag behöver inte ens vara rädd för att få en sträckning i ljumsken varenda gång stor häst har varit oförsiktig och slagit ner en bom. Varje gång man ska hala sig ner och klättra upp igen..... hahaha
Men jag var inte den enda som var laddad idag.... o my godness.... Spaniz överraskade mig VERKLIGEN när vi styrde upp mot hinder 1 i vår övning.... jag blev påminnd om varför jag kallar honom "tjuren färdinand" ibland, ni vet världens coolaste och mysigaste ända till en geting sticker till i rumpan. Men med laddet på topp, turbon på högtryck och öronen som fladdrande paraboler hoppade han helt underbart. Jag påminner er....nej jag ska inte sadla om! Men fy så rolig Spaniz och jag hade bland hinder och visade bocksprångsskills