Livet är egentligen alldeles för kort för att spillas bort. Hur många gånger kommer man inte på sig med att göra saker som man egentligen inte alls vill - men man måste. Eller egentligen kanske inte alls måste men tvingar sig till det ändå. Livet är förvisso full av måsten men därimellan måste man nog kunna boosta med lycka och glädje.

När det kommer till ridning är jag fruktansvärt duktig på att sätta långsiktiga- som kortsiktiga mål. Desamma är jag med de ekipage som tränar för mig då jag anser att det är jätteviktigt att veta vart man ska för att kunna strukturera träningen och hela upplägget kring hästen. MEN när det kommer till vardagen och arbetslivet känner jag fortfarande att jag inte alls hittat mitt spår. Det finns så ohyggligt mycket som är roligt så jag irrar mest som en yr höna mellan olika riktlinjer. Skulle verkligen behöva kasta ankar och sikta min energi på mindre saker. Är nog ett måste om man vill bli framgångsrik iaf. Vägen dit man vill kan vara huuuuuur krokig som helst men jag vet iaf vart jag ska och kan hitta sidovägar för att ta mig runt hinder eller arbeta extra hårt för att övervinna problem. Så vad jag ska jag göra? Sätta mig ner och fundera vad jag vill med mitt liv kanske istället för att önska en massa saker.

Christoffer Lindhe, simmaren som blev årets kämpe 2008 är helt otrolig vad det gäller att kämpa. Att som tonåring förlora sina ben och vänster arm i en tågolycka skulle sänka de flesta. Visst saknar han känslan av att kunna göra allt obehindrat och vara som alla andra men han påstår sig inte lida. Av sitt handikapp har en otrolig kämparglöd väckts, han simmar nästan snabbare nu än med alla kropsdelar. Han tränare mycket och har tagit mängder av medaljer och var 4:a i Paraolympics Peking. Sånt är sjukt inspirerande, det visar att det finns inga gränser bara man vågar kliva ur sin egen komfortzon.