Det är inte första gången ni läser det och troligen inte den sista heller.... men Filipin är mitt lilla lyckopiller. Igår efter träningarna så var jag så sjuuukt jäkla less på söta Spaniz. Det var ju ingenting som funkade - ingenting! Hade först lite dressyr och sedan lite markarbete över ett par bommar för att stärka hans galopp lite. Men hade ett himla sjå innan jag fick han dit jag ville.
Det medförde såklart att man drog sig lite för att göra liknande arbete med Fille idag, allra hellst eftersom han är motsatsen av coola Spaniz. Han är snarare som en speedad duracell kanin så snart han ser en bom. MEN kille är ju också en pärla på att överraska (spaniz oxå faktiskt i positiv mening...bara inte igår ). Fille höll sig i alla fall sansad och i form, hade en grym känsla över galoppbommarna och kontrollbommen. Märks att han börjar komma i form igen för ridbarheten blir bara bättre och bättre efter sommaren.
Spaniz fick sig en avslappnande tur ut i skogen med bus och lek, det var han helt klart värd efter gårdagens tappra kämpande.

Är träningar för Fredrik B i helgen och jag hade gärna åkt in med Spaniz men har lite annat att stå i innnan avresa mot Flyinge på söndag tyvärr. Har varit duktigt och pluggat inför vårat första skrivprov på C-tränarutbildningen fast det sagts att vi inte behövde. Men förhoppningen med att läsa var ju att hitta det "rätta" tänket.



En bild från i vintras när Duracell-Fille och jag gymnastiserade lite