Förra helgen....alltså!
Jodå under veckan har jag faktiskt ett flertal gånger gett mig på att få allt inom teknikens värld att samspela för att jag skulle få upp min film här på bloggen. När jag äntligen var klar för ett par dagar sedan och skulle lägga upp på bloggen så var blogg.se nere pga uppdateringar - musten gick ur mig!
Men vet att jag har ett par tappa läsare och goda vänner som sitter och trummar med fingrarna på skrivbordet i väntan på att ännu en gång få se oss och undra vad sjutton vi håller på med ;)
Förra helgen var det alltså träning för Maggan. Jag hade under "förberedande" vecka lite trassel med bytena då Spaniz måste ha smygkikat på Eurosport och fått upp ögonen för rugby. I varje byte så gjorde han anfall åt höger resp väntster som om han skulle knuffa omkull nån med bogen. Jag har haft fullt sjå att få honom tillbaka på linjen men det har funkat iaf och jag har sett det som en fas i vår utvecklingstrappa då det börjar bli jobbigt för sötast nu. Kändes toppen att Maggan skulle komma och ruska om mig lite där uppe i sadeln - det behövdes. Så under lördagens träning var jag beredd att visa våra framsteg.... kändes bra till och från men glpen var helt åt helskotta. Bytena kom aldrig på hjälpen och när de väl gjordes så var det jämfota, snubbel eller efter.
Kände mig helt tom efter träningen. När vi skrittade hem kom jag att tänka på att det var här det tog slut sist. Precis så här var det när vi startade MSV A i Högbo, när vi gjorde vårt livs bästa trav prog och bytena var som bortblåsta. Då pallade jag inte mer negativa faktorer än de som redan gåtts igenom och därav uppehållet från tävlingsbanan. MEN så tänkte jag ... den gången hade jag precis blivit av med den tränare som hjälpte oss sååååå fruktansvärt mycket när ingen annan trodde på oss. Jag hade ingen att falla tillbaka på och diskutera hur man skulle komma igenom problemet med. NU har jag precis hittat en ny vägledare som jag kan diskutera smått och stort med - den här gången ger vi inte upp!!!!
Så på söndagen kom vi in i ridhuset med nya tag. Jag sa att vi skulle gå med inställningen att det skulle lekas, inte sätta sån himla jättepress på Spaniz. Efter mycket funderade så tror jag nämligen att det blir lite pannkaka i skallen på honom när jag vill att han ska vara så komprimerad. Han vill så gärna göra rätt för sig samtidigt som han tycker att det är döjobbigt. Han tänker tänker tänker tänker...vill vill vill vill osså kommer nytt kommande om byte mitt när han tänker samla samla samla.... osså blir det kortslutning och allt låser sig.
Filmen är från söndagen. Eftersom vi tänke mer "lek" så är formen inte den bästa alla gånger men det var inte det som var huvudsaken denna dag. Formen har vi inga problem med i vanliga fall och variation är bara bra. Red lite skänkelvikning i glp och la om skänklarna - och bytena började fungera igen. Så efter att ha varit så jäkla ledsen på lördagen så var jag så himla glad på söndagen när jag kände att vi kommer att ta oss ur det här den här gången! Under veckan har vi varit ute i skogen, myst och kondistränat och idag ska jag ner och gymnastisera igenom kroppen lite mest bara =)
Men vet att jag har ett par tappa läsare och goda vänner som sitter och trummar med fingrarna på skrivbordet i väntan på att ännu en gång få se oss och undra vad sjutton vi håller på med ;)
Förra helgen var det alltså träning för Maggan. Jag hade under "förberedande" vecka lite trassel med bytena då Spaniz måste ha smygkikat på Eurosport och fått upp ögonen för rugby. I varje byte så gjorde han anfall åt höger resp väntster som om han skulle knuffa omkull nån med bogen. Jag har haft fullt sjå att få honom tillbaka på linjen men det har funkat iaf och jag har sett det som en fas i vår utvecklingstrappa då det börjar bli jobbigt för sötast nu. Kändes toppen att Maggan skulle komma och ruska om mig lite där uppe i sadeln - det behövdes. Så under lördagens träning var jag beredd att visa våra framsteg.... kändes bra till och från men glpen var helt åt helskotta. Bytena kom aldrig på hjälpen och när de väl gjordes så var det jämfota, snubbel eller efter.
Kände mig helt tom efter träningen. När vi skrittade hem kom jag att tänka på att det var här det tog slut sist. Precis så här var det när vi startade MSV A i Högbo, när vi gjorde vårt livs bästa trav prog och bytena var som bortblåsta. Då pallade jag inte mer negativa faktorer än de som redan gåtts igenom och därav uppehållet från tävlingsbanan. MEN så tänkte jag ... den gången hade jag precis blivit av med den tränare som hjälpte oss sååååå fruktansvärt mycket när ingen annan trodde på oss. Jag hade ingen att falla tillbaka på och diskutera hur man skulle komma igenom problemet med. NU har jag precis hittat en ny vägledare som jag kan diskutera smått och stort med - den här gången ger vi inte upp!!!!
Så på söndagen kom vi in i ridhuset med nya tag. Jag sa att vi skulle gå med inställningen att det skulle lekas, inte sätta sån himla jättepress på Spaniz. Efter mycket funderade så tror jag nämligen att det blir lite pannkaka i skallen på honom när jag vill att han ska vara så komprimerad. Han vill så gärna göra rätt för sig samtidigt som han tycker att det är döjobbigt. Han tänker tänker tänker tänker...vill vill vill vill osså kommer nytt kommande om byte mitt när han tänker samla samla samla.... osså blir det kortslutning och allt låser sig.
Filmen är från söndagen. Eftersom vi tänke mer "lek" så är formen inte den bästa alla gånger men det var inte det som var huvudsaken denna dag. Formen har vi inga problem med i vanliga fall och variation är bara bra. Red lite skänkelvikning i glp och la om skänklarna - och bytena började fungera igen. Så efter att ha varit så jäkla ledsen på lördagen så var jag så himla glad på söndagen när jag kände att vi kommer att ta oss ur det här den här gången! Under veckan har vi varit ute i skogen, myst och kondistränat och idag ska jag ner och gymnastisera igenom kroppen lite mest bara =)
Kommentarer
Postat av: Ankie
Åhh äntligen slut med trummandet på tangentbordet, i en dag iaf ;)!
Filmen förmedlar din känsla ganska bra, det du skriver om syns. Det är inte samma spaniz som vi är vana att få se, lite av och på hela tiden. Men det är väl underbart att ni har ngn som tar emot när ni faller denna gång! Vill inte att du ska ge upp igen, känns bra att ni är i trygga händer!!!
kramkram
Trackback