I helgen är det träning för Maggan igen - vi är laddade må ni tro!
Hoppas på att få med mig någon som kan filma bara. Tycker personligen att jag skött min läxa väl och att det blivit en viss skillnad i form och steg. Spaniz tänker mer självmant "passage" nu.... ja det verkar som om att han tycker det är roligt faktiskt. Men dock så jobbigt. Undrar om det faktiskt är så att han känner sig extremt stilig när han får gå mer samlat....
Tränade på samlingen och bytena idag - så himla frän var han ju efter att jag blivit lite irriterad en sväng. Skönt var dock att han inte bara skummade på halsen och mellan skinkorna utan dessutom i MUNNEN! =) Så himla lätt att reglera hans form nu. Rida upp eller lägga ner... no big deal =) Fin fina Spaniz

Dock hade jag lite svårt att fokusera under dagens pass. Jag hann inte mer än komma in i ridhuset och korta tyglarna innan ridskolechefen öppnade porten och varnade för att det skulle komma att smälla av ett skott utanför ridhuset på ena kortsidan. En privathäst som skulle tas bort. En dressyrare dessutom som jag vet att ägaren kämpat med och faktiskt så har den startat mot Spaniz under förra våren då vi comebackde i La:6. Jag blev så fruktansvärt illamående av att veta att det hände preics intill mig. Bara en plåtvägg som skiljde livsglädje och förskräckelse. Travade fram ganska oengagerat, förskte fokusera men kände att jag inte pallade och ville bara rida ut. Men kom på att om jag gick precis då så skulle jag antagligen träffa på hästen och ville det sig illa så skulle jag passera i samband med att smällen gick av. Och jag skulle för allt i världen inte vilja möta de ögonen eller transportering efterråt. Vi trimmade på - tur att jag hittade nån form av inre driv och att det gick så bra just idag. När jag hört skott, lastbil och traktor som kört mängder med snö genom väggen vågade jag mig så ut från ridhuset. Men tittade nästan åt motsatt håll hela vägen hem.....

Det gör fortfarande ont i mig! Och jag lider verkligen med ägaren.... jag har länge sagt att den dagen jag måste ta bort Fille, från den dagen låser jag in mig på ett rum. JJag är en värdelös vän när det kommer till att trösta. Jag är nämligen den som gråter när mina vänner ringer och berättar att de måste låta sina hjärtan galoppera vidare till grönare ängar. Nu blev jag att jag må dåligt resten av dagen för att jag var i närheten av en häst som togs bort som jag egentligen inte känner. Kanske är det en underdrift att jag låser in mig på ett rum den dagen Fille är dålig och måste få somna. Kanske tar jag rent av livet av mig själv?! Iaf min själ.......