Fy vad det stormar och har sig utanför fönstret. Nu har det börjat snöa rejält oxå. Har ju hört mycket om klass två varning men det har varit lugnt hela dagen, så som vanligt så antog jag att  det inte gällde oss ;) Men nu är den här!

Träningen med lilla E gick kalasbra i lördags! Jag blir så glad när man verkligen ser att ljuset går upp för henne och hon hittar en aha-känsla. Denna gången bröt vi ner skänkelvikningen i molekyler och tog det bit by bit, när hon fått kläm på de olika delarna så pusslade vi ihop det. Liten Albin är en mycket begåvad liten ponny, både vad gäller kunskap och bus. Så han föredrog hellre att göra "sluta" innan E manövrerade honom på rätt spår. Hela hon sken och ponnyn... ruggit fin på slutet. Det här kommer bli kalas så småningom!

Min egen ridning går ok, ingen Aha-känsla dock men i morgon är det träning för Ia igen och då är jag säker på att jag får lite nya knappar att trycka på. Har haft ganska mycket fokus nu på att träna slutorna både í glp och trav. Märks att det gett resultat, går tvärare och tvärare, han trampar ut bättre, näsan är på plats och bibehållen takt (främst i traven). Det är lite svårare åt höger än vänster dock men musklerna är troligen kortare på den sidan så det är bara jobba på och stärka stärka stärka.
Av någon anledning så fegar jag piruett-träning när jag är ensam... jag tycker hela tiden att jag ska ha honom mer framför mig och att jag ska stärka hans glp mer innan jag går in i dem. Men jag kan ju använda mig av arbetspiruetter likväl oxå för att stärka den. Kanske jag inte riktigt inser att det är det vi får/ska pyssla med. Grunderna är viktiga och jag backa hela tiden tillbaka till dem och bygger på, på nytt. Men ibland måste man gambla frammåt oxå.

Har ridit med träns i två veckor nu för att, ja just det, jobba med grunder och lösgörande, känna att vi inte huggerfast någonstans. Sen ett par dagar är vi tillbaka på kandar och faktiskt med Aachen nosgrimman på. Det för att gambla frammåt eftersom Spaniz ibland vill visa vilket vackert krokodilgap han har, och att hans mamma hjälper honom borsta tänderna. Detta är bara ett test av många under vintern känns det som. Mest visar han det ju när jag försöker få honom att engagera sig än mer. Spaniz tycker nog jag är en pain in the ass, aldrig nöjd!