puuuh! Nu har jag haft några timmar att fått pyssla i stallet och här hemma på. Man blir helt tom i pallet efter att ha tentat av ännu en del i Byggnadsteknik. Jag hade dessutom totalt felkalkylerat vad som skulle göras till denna skrivning. Någonstans var jag helsäker på att det bara var på byggnadsfysiken i boken och när jag sedan i helgen var ut på nätet för att lyssna på föreläsningen, som visade sig vara i tre stora delar, varav betoningen låg helt på fukt och värme. Relativa Ånghalter, Mättnadsånghalter, transmissioner, värmekonduktivitet och jag vet inte hur mycket mer än vad som stod i boken. Jag hade tänkt gjort tentan igår men fick vacker skjuta på det till sista stund och ta det i dag på morgonen eftersom jag kände mig helt hjärntvättad efter att ha matat in mängder av teorier och fakta. Ingen vidare rolig skrivning. Men klarade den med 90p av 100 trots allt. Samma resultat som vid förra.... hum.... verkar vara en magisk siffra för mig och den här kursen.
Ska kika redan ikväll på vad som ligger i linen för kommande skrivning ;) Den ska jag def skriva redan på söndagkväll för på måndagen så  bär det iväg på andra äventyr.

I övrigt så har det typ snöat konstant i 7 dagar här hemma. Gården är överbelamrad med snö. Men vi var faktiskt dukitga och höll undan här hemma - vartefter snön fyllde på. Underbart var att en av våra grannar heeeeelt oväntat tog sin slöslunga och körde upp den långa gången på baksidan och de metrarna som är till hagen. Jag skuttade med lätta steg bort till honom när han var ute och körde, tackade så hjärtligt och jag tror han såg i hela mitt ansikte hur glad jag var för jag hade rent av ett helvete att hålla snön borta på den delen. Gången verkade nästintill oändlig! Och han log..... vilket gav mig chock nummer två. - Inga problem jag tyckte det var lika bra när jag ändå var ute och ni hade så mycket. Jag kan lika gärna köra lite till. Du behöver inte fråga, jag bara gör det ändå!
Och jag tror, att hans välvilja i detta fall beror på något så enkelt som att jag slänger upp handen och hejar om de åker förbi när jag är på baksidan.
Det är så enkelt att heja på folk och det skapar mer trivsel, men många svenkar har verkligen en tendens att "bli blinda" så snart de ser någon som de känner igen, för tänk vad jobbigt att sätta upp en hand eller öppna munnen och säga tre bokstäver, sammansatta i ett ord - H.e.j!
För att inte tala om ett leende. Hur svårt kan det vara att dra på smilbanden när man är ute, det sprider sig ju som löpeld och gör en tråkig vardag så mycket roligare. För du vet väl hur du själv reagerar när du möter någon som ser glad ut. Det rycker fakstiskt i mungiporna och en stund efter kan man komma på sig själv att känna en form av välbehag. Sånt gillar jag!!!

Trots dessa määäääääängder av snö så är färgen vit något jag gillar väldigt mycket just nu, av flera olika anledningar.

Har ni påverkats av allt detta snöande?!