Jag lånar mammas gräsklippare när det är dags att snagga till topparna på gården. Bara det att mammas gräsklippare måste hata mig. Den ställer alltid till med något, vilket såklart får mig att dra mig från att klippa *host* Tidigare har den nästan börjat koka, tappat bort växlarna, puttat av kamremmen, vägrat klippa på ena  delen av gräsmattan utan bara slagit omkull gräset, den poppar upp luckan till baljorna som ska samla gräset så det bara är lite som hamnar där det ska och resten har den blåst ut på gräsmattan... jag sitter glad i hågen och tycker jag är jätteduktig när mamma kommer med stora kliv rakt över mattan, mindre glad, nästan arg. Eftersom hundarna springer över båda gårdarna så kan det vara väldigt bra om man ser till att suga upp allt löst gräs, annars har man snart en ny matta inne oxå. Långhårshundar har en tendens att ta med sig lite allt möjligt under en promenad.
I går så äntligen bjöd vädret till och jag tänkte att det var bäst att bege sig med klipparen så är det hyffsat fint tills snön lägger sig på. *klick* var allt maskinen ville säga mig, den tänkte ínte ens hicka fram ett försök till start. Det var bara att montera ur batteriet och lägga det på laddning för att invänta nästa dag och hoppas på lika underbart väder. ICKE - idag är det riktigt höstrusk och nu ska det ridas så man blir varm i kroppen. Sen ska jag fortsätta den städning som jag istället fick påbörja igår =)