Beundran till dem utan....

Jag måste verkligen säga att jag beundrar er som inte har närhet till ridhus eller möjlighet att köra hästarna fram och tillbaka till ett, nån gång i veckan. Efter bara en vecka längtar jag redan in på den rektangulära ytan. Efter att kunna få rida linjer, stirra i speglarna och vägarna tar aldrig slut utan man kan jobba sig igenom problem utan att bli avbruten av en trafikerad korsning eller att plogbilen skrapat vägen så det bara är asfalt framme igen.
Kanske skulle man lära sig om man var tvungen att rida längs vägar och ängar mest hela året, men jag känner mig totalt frustrerad redan nu. Och vetskapen om att det kommer behövas typ en vecka till för att skotta klart ridhustaket sätter press på min fantasi vad det gäller utomhusarbete. Vill inte riktigt nöta samma vägar hela tiden och behöver dom som inte är så hårt trafikerade så man kan jobba. grabbarna sidvärts och i rida öppnor, slutor och i Spaniz fall, flytta flytta byt.

Så ni som ofta jobbar era hästar i skogen/längs vägar - några specifika tips? =)

Jag har alltid haft turen att kunna ha Fille stallad i närheten av ridhus. Först stod han på ridskolan under ca 3 år och sedan stod han stallad hos min kusin som hade 5 min skritt avstånd till närmsta ridhus. För 10 år sedan flyttade Fille och Spaniz hem hit. Och härifrån till det närmsta ridhuset är det oxå 5 min skrittväg - helt underbart att ha den möjligheten att variera sin ridning med inomhus och utomhus träning. Eller lek som det gärna blir när vi drar ut till skogs ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0