I måndags var det helt tomt i min tålamodsbägare - det fanns inte en droppe kvar efter att  jag har ridit Spaniz. Jag kan inte förstå hur han orkar bry sig om den nedrans skottkärran, pallen och ingången till hindermaterialet. Dessutom vart det inte bättre när en av stallkatterna satt och tyckte synd om sig själv vid ingången till stallet. Det var låååååååånga beeeeeeklaaaaaaagande mjaoooooooooouuuuuuuuuuuuiiiiii. Och Spaniz nappade direkt för skottkärran stog ju inte långt ifrån det där märkliga ljudet - AHAAAA skottkärran kan låta, och den säger nog att den är arg, bäst jag springer på tvären förbi och inte släpper den med blicken tänkte Spaniz. Lagom till vi rätat ut hela "färjan", ja för han var faktist som att manövrera en sådan (tror jag), då kom glappet till hindermaterialet så då var vi tvungen hoppa rakt ut mot medellinjen. Det här gjorde att jag egentligen hade en rak sträcka på ca 80 m att träna på, dvs längs ena långsidan, för så snart jag ville gå in på några linjer så trodde Spaniz att vi skulle rida till den arga skottkärran. Suck suck och åter megasuck!

Detta händer lite då och då och jag kan inte förstå att han efter fler år ff orkar bry. Dessutom spelar det ingen roll vilken taktik jag försöker ändra hans inställning med. Utan dessa pass genomförs oftast med att jag lirkar runt honom så gott det går, försöker att inte flippa och hoppas på att det är över dagen efter.
Jag var inte supertaggad igår när det var dags att sadla för en tripp till ridhuset. Men som så många gånger förr så var naturligtvis rädslan för skottkärran puts veck.
Varför ska man bry sig om den undrar Spaniz när jag tittar på honom oförstående efter ett riktigt fint pass med mycket övergångar, tempoväxlingar och lösgörande arbete. Han fortsatte likadant idag när vi körde lite mer stärkande och gymnastiserande övningar som öppna volt öppna volt öppna sluta öka minska osv. Jobbade med att hela tiden behålla rytmen och takten men ändra uppgifterna konstant för att få honom lite mer lyhörd. Försöker att hela tiden ha i åtanke nu att han måste upp med nacken litemer även om jag jobbar mer i lösgörande syfte.

Fillebus har oxå gjort två bra dagar, lite tung i handen igår men superfin i skänkelvikningarna och volterna idag. Det trots att man skottade ridhustaket under tiden, dessutom skulle P-A släpa ut alla bommar för att skilja av de båda banorna, då låter det oxå märkligt och blir konstiga linjer i underlaget men det hade Fille inga problem med idag, han ville vara snärtig sporthäst och var arbetssugen. Så när man dessutom skulle köra in traktorn i sin parkeringsficka i ridhuset precis samtidigt som allt annat..... SO WHAT! Jag är supermega cool idag tänkte Fille som hade fått boots på sig - sportigt värre!