23,35 och dags att stänga kontoret för idag. Momsredovisning i morgon varpå hela dagen gått åt att färdigställa det sista i bokföringen. Alltid är det nåt strul som dyker upp och som ska redas ut, bläddras i högar av papper, svära över att man antagligen kikat på det där jäklarns kvittot minst 500ggr tidigare och när man behövher det så verkar det som bortblåst. Känner ni igen fenomenet att man hittar det man söker på det stället där man letar sist. Man kan nästan tro att livet jävlas med en!
Medan jag satt på kontoret och jobbade såg jag genom fönstret två skuggor swosha förbi borta i hagen. Blev att titta spänt och efter nån sekund så såg jag Spaniz rejsande. Jag brukar likna honom vid tjuren färdinand, stört cool livsnjutare ända tills han sätter sig på en geting. Getingen i det här fallet kan dock vara precis vad som helst, bara nåt han får för sig. Han går fullständigt in i sig själv och har inte den blekaste aningen om vart han ska sätta hovarna. Han snurrar och stegrar med frambenen vevandes, kastar med huvudet och är som en vildhäst på stäppen. Fille hakar gärna på en galopprunda, men när han märker att Spaniz har fått ett freakanfall och är högst självupptagen tycker inte Fille att det är lika roligt längre. Fille vill ju såklart leka tafatt och att Spaniz ska sprutta efter honom, så istället för att riskera att krocka nånstans på ängen så ställer sig Fille vid insläppet och surar. Tittandes mot huset och tycker att det får var nog. Det medan Spaniz fortfarande inte vet varför han springer.
Men jag konstaterade idag att Spaniz lärt sig efter åren av träning, för efter träning kommer avskrittning. Han la upp en slinga i hagen som han tog ett par varv och pustade ut - så jag tackar gullehjärtat för självmotioneringen idag. I morgon får vi se vilka muskler han tränade ;) då är det dags för ett joggpass i ridhuset innan jag ska iväg och titta lite på en ponnyhingst i samband med att jag hämtar mina grimmor.