Ingen news flash att vi svenskar gör oss kända för att vara mellanmjölk, försynta och timida i näst intill alla lägen. Man ursäktar sig som konsument när varor är slut på hyllan och man måste besvära expediten i en undran om det kan vara så att det finns fler produkter på lager. Vissa bilförare velar och ställer till oreda på vägarna bara för att egentligen komma undan så obemärkt som möjligt, ja ungefär som folk som stirrar ner i marken i tron om att ingen ser dem.

Men när svensken hamnar på EuroHorse mässa - då jäklar får man hålla undan tårna och sätta på sig säkerhetsvästen för att skydda sig mot hälar och armbågar! Man ska knuffas runt i mässgångar med konstant andnöd och när man av en tillfällighet snubblat på något som man finner intressant  så ska man därefter försöka vinna en dragkramp mot en ilsket stirrande tonåring. 

Av erfarenhet offrar jag gärna några minuter från tävlingsbanan för att i lugn och ro få kika på mässans utbud av grejer. Tyvärr får man då istället se upp för vart man sätter fötterna då det ligger dröser med grejer som folk slitit ned och knölat ihop. Om man vill titta på ett schabrak så kan man väl anstränga sig att peta tillbaka det därifrån man tog det. Tar lika mycket energi ut som in!

Och vad är det med oss när det kommer till sittplatserna. Vi tar någon annans plats när den är bättre och ser ut som om vi inte förstår språket när rätt ”ägare” dyker upp.  Agerar spydiga minipoliser när det händer saker i bänkraderna. Sprider ut oss och är besvärade när så någon faktiskt snubblar i handtaget på en påse. Vart tog den blyge svensken vägen här?!

Finns såklart dem som är raka motsatsen till dessa nämnda ”gråskalor” till människor men kanske kan vi hjälpas åt att sätta mer sprudlande färg på tillvaron i respekt för varandra.