Igår bodde vi alltså utan elektrisitet, det från ca 02 på natten till 22. Ganska frustrerande och det är först när inget, absolut inget funkar som man inser hur jäkla handikappad man skulle bli om man tog bort en massa elektriska prylar ur hushållet.
Dessutom var vädret dåligt, mörkt, duggade och var halvdisigt. Inte en lampa så långt ögat nådde.... av nån anledning fick jag känslan av att bo mitt i "Hem till gården".
Det var skönt att komma iväg in till Gävle på kvällen för att se lite ljus, framförallt ridhusljus.

För Spaniz del skippade att stänga in oss i ett mörkt ridhus och bestämde mig för att träna ute med kandaret på istället. Tyvärr var det ju isgator överallt och där man inte hade grusat, där vart det halt för Spaniz till och med trots sina 4x4 broddar så det vart mest skrittövningar. Att skritta på med bra energi och driva rakt fram lika mycket till båda tyglarna, rakt fram med ställning åt vardera sida, lite flyttningar över vägen och lite trampande. Så snart han förstår vad det är jag önskar så har han verkligen inga som helst problem med takten, däremot så orkar han inte så många tramp innan han antingen stannar av eller kliver iväg.

I förmiddags tog vi tillfället i akt och tränade på banan innan jullovsaktiviteterna intog den, idag var det banhoppning på schemat. Själva filade vi på öppnor och slutor, brukar alltid börja med att känna på dem längs långsidorna och sedan gå in på diagonalerna. Jobbade på att ha honom inom ramen, hålla bogen på plats och bakändan med i genom övergångarna genom att rida in i slutan och sedan öppna, sluta, öppna och göra det rätt frekvent.  Något jag tror vi får fortsätta träna på i morn, tydligen nåt vi halkat efter med för det var då himlans vingligt och inte blir det ju bättre av att han sköt mig till höger och vänster upp i sadeln och jag kämpade förbrilt för att inte åka dit utan sitta mitt i sadeln. Låter kanske dumt men känns lite skönt att det kommer ett sånt fel som jag verkligen kan ta på och jobba med och inte bara nöta förbättringar.... om ni förstår. Ibland när man jobbar förbättringar så kan jag nästan glömma ibland vad utgångspunkten var osså blir man istället aldrig nöjd. Nu kommer ett fel, som jag garanterat kommer märka när vi jobbat bort.

Fille och jag tog en skön barbackatur i skogen. skuttade över de träd som fallit över skogsvägarna under senaste stormen och försökte behålla lugnet när det kom racksträckor på grusvägen tillbaka hem. =)