Åååh så roligt det är när det trillar in frågor!!! Mer av den varan!

Dessutom så kommer den här frågan väldigt lägligt. Den berättelsen jag yppade om igår att jag ville dela med mig av har mycket med saken att göra. Ämnet är - orsaken till att jag kastade mig ut i bloggvärlden!

 

Jag är av stjärntecknet tvilling men ändå envis som en oxe ;) När jag ibland själv förvånas över mina prestationer i svåra stunder brukar min älskade mamma säga "Patricia, du är stark, spänner man dig framför plogen så plöjer du tills man säger åt dig att det räcker". Det får mig alltid att tänka till.

Vad har nu detta med saken att göra?  Ganska mycket. Min resa med Gazpani har varit allt annat än lätt. En i mina ögon otroligt vacker häst men med bakdelen lite emot sig, då han är lite rak. Han skulle mest agera sällskaphäst åt Fille när vi byggde stall på gården. Men jag tyckte mig ändå se att den blyga killen med det dåliga självförtroendet hade något. Men hårt jobb, svett och tårar... ja jag kan stryka blod för någon sådan har aldrig uppstått.... förutom blodsmaken i munnen man haft en och annan gång efter ett galet slitsamt pass förstås. Fick  höra både det ena och det andra, man var helt enkelt en idiot som la energi på killen som visade sig ha ett guldhjärta. Han försöker innerligt göra sin ryttare nöjd, surar sällan ihop utan kämpar med de förutsättningar som gäller. Vi gick från att endast orka 20 min pass, till timmes pass, från LB samlades vi i ihop allt mer och startade MSV A. Tränad rörelser för St: George och Intermediaire I vilka vi satsar på till våren. Bloggen startade jag i förhoppning att kunna sporra andra som hade det kämpigt och precis som mig ifrågasatt sig själv. För visst ibland har man ju undrat om man är helt crazy, men så kommer de där stjärnstunderna där det känns som om man bara sitter och styr hästen med tankeöverföring. Man känner sin fyrbenta vän bara dansar under en, de där stunderna som bekräftar att man har utvecklats.

 

Det har nu visat sig, utan min vetskap, att Spaniz och jag har agerat inspiration och spridit hopp till iaf en mina trogna bloggläsare. Ja hon var bland de första att kommentera här när det en gång begav sig. Jag har genom hennes kommentarer förstått att hon själv kämpat, men aldrig vetat hur mycket. Tills förra veckan när ett 3 sidor långt dokument trillade i mailkorgen. WaooW! Linda har gjort ett helt otroligt jobb med sin idag 13 åriga valack. De har gåttt från att bara använda två bakben, till att använda och gå på alla fyra ben. Från att inte kunna galoppera ett helt varv ens till att idag rida byten och piruetter. De har haft några otroligt slitsamma år och Linda har mellan varven varit uppgiven och ensam om att tro på sin vän.

 

"Jag fick upp videoklippet på dig och Spaniz från maj 2009, jag har nog tittat på de
några hundra gånger, de var något som gjorde att jag bestämde mig att jag också
skulle uppleva de där. De var efter att sett eran film jag bestämde mig"

 

Nu har hon allt visat all dem som tyckte slakt var den bästa vägen att hennes envishet, vilja att lära sig och utvecklas tillsammans med bra hjälp och tränare lönat sig. Hon har ändrat på C´s syn att arbeta och han tycker idag att det är kul. Idagsläget har ekipaget tagit sitt första kval till msv B och målet är precis som det varit för mig, att få rida med hatt och frack! Jag gläds nåt otroligt över deras framgångar!!!

Ekipaget resa tillsammans har uppmärksammats och publicerats i tidningen "Hästfocus" juni/juli.  

 

"Jag ville delge dig denna historien för utan dig och Spaniz och era filmer hade jag nog inte varit där vi är nu, ni har varit min morot till framgång!"

 

Jag hoppas kunna hälsa på dem vid en resa söder över någon gång!