Riktigt bitig kyla igår och ridhuset upptaget så jag kände mig långt ifrån motiverad. Ända till jag kom på att jag skulle testa rida i Cobran på Spaniz. Då jäklar i min låda vart det fart ut i stallet. Väl i sadeln kändes det ovant men väldigt bekant. Jag tyckte jag satt snäppet bättre, blev rakare i ryggen utan att behöva tänka på det. Den här är ju lite bättre uppbyggd baktill och den andra lite plattare i sätet baktill. Det kändes som om Spaniz blev smalare, mina skänklar kom närmare intill och att vi blev lite mera "Vi". Faktum är att Jimmy såg rätt tveksam ut till Countyn och dess avsaknad av stöd för skänklarna, tillskillnad från Cobran. Men när jag ridit för att visa hur sadel låg och sits var så var han imponerad över hur bra mina skänklar låg, såklart glädjande och jag hoppas de hamnar ännu bättre på plats nu. Dvs jag ska garanterat testa Cobran ett pass i ridhuset oxå. Spaniz verkade inte ha något emot Cobran alls. Faktum var att jag ett tag undrade om det var Spaniz eller om någon av misstag ställt in en flashig hingst med aktivitet både i bak- och framben. Försöker tänka lite "Bo Jenå tömkörningstrav" när jag rider ut. Korta kvicka steg i ett tempo som jag skulle hinna gå i bakom honom om jag tömkörde. Det blir lagoma frekvenser när man rider ut, vägar som man kan trava på blir avlösta av asfaltvägar att skritta på.  =) Önskar så att han nångång själv kunde ta med sig den känslan in i ridhuset, likt en annan som ständigt letar aha-upplevelser på hästryggen.