I min presentation om Spaniz till clinicen i lördags angav jag att han var en blygsam kille med ett hjärta av guld. Tror ingen har några invändningar mot det. Men fick en snabb reply från en bekant om att jag själv var rätt så blygsam med att påtala vad jag kan/har prestera/t också. Och sånna uttalande blir jag förstås superglad över men det sätter också fyr på tankarna och jag hamnar i landet självgranskning. Konstaterar att det nog inte är någon osanning som levererats mig, men jag är ju så fruktansvärt självkritisk i det mesta (läs allt). Då blir man inte direkt den som sticker fram näsan och säger "jag kan", "jag vet". För det jag också vet - är att jag alltid kan lära mig mer. 

 

Har fått jättehärlig feedback från clinicen av besökare på plats som tyckt att det varit fantastiskt att se ett så sammansvetsat ekipage, trevlig ridning, trevlig häst och väl utförda moment. Sånt värmer verkligen ska ni veta i det annars vardagliga slitet ( som nog många av er känner igen er i mer eller mindre). För det pratades även om hästarnas egenskaper under clinicen, hurvida de har lättare eller svårare för sig och vikten av att de har huvudet med sig och rätt inställning. Vilket jag också berättade i min presentation gällande Spaniz, som aldrig surar ihop, vilket är en av hans bästa egenskaper, han försöker för det mesta så gott han kan..... förutom när latmasken biter tag i honom. Sen är ju tyvärr hans kropp lite emot honom och det är ofta det som gör det lite svårt för oss att komma till nästa nivå. Men det är ju upp till oss som ryttare att göra våra hästar, så fina, välbalanserade, starka och jämna som det går. =) Bara spotta i nävarna, gnussa geniknölarna och ta nya tag när man ibland fastnar. ;)