Wooho! Arbetsdagen bjuder på en lucka så jag passar på att både svälja ner en bit tårta och skriva några rätt så betydelselösa ord till er. Har samma känsla i kroppen som när man var liten och gick på ridskola. Man satt som på nålar hela dagen i skolan för man visste att man skulle få rida på kvällen. Precis så är det nu också, behöver inte säga exakt hur många år det skiljer.... men det är några iaf ;)

Jag är lite förvånad över mig själv faktiskt. För detta är ju trots höstrusk och att jag annars går och burrar ihop mig. Men faktum är väl att Spaniz är så himla rolig just nu, med det sagt menar jag inte att det går skitbra varje dag... men jag stöter på nya problem vilket betyder att vi har kommit loss ur gamla spår och gamla vanliga problem. Nu har jag massa nya övningar och lite tuffare tänk som jag sätter oss båda på prov med. Vissa dagar går jag på en nit direkt och Spaniz sätter emot, andra dagar så är allt som en dans.