Livet fortsätter bjuda på tvära kast även detta år, om än med mildare utgång än fjolårets ständigt chockerande besked. Det hade kunnat vara värre, men ändå.... när familjen far illa känner man sig maktlös. Miljoner frågetecken, funderingar och tankar börjar så sakteliga alla få sina svar iaf. Allt kommer kännas mycket bättre i morgon. Hoppas jag, vi gör vad vi kan för att detta ska bli bra nu. Pepp!

Berättar mer framöver - nu sängen - sova med tung kropp.

 

Fille mår iaf bra, han har tom nypt mig i armen. Vet inte om det var för att ge igen för gårdagens sondning eller om det var för att väcka upp mig och bekräfta att han var reko. Hur som, ont som attan gjorde det, men det var ändå välkommet!