Panikartad morgon

Tror jag vågar börja andas igen nu efter en förmiddag med jourhavande vet. Jisses så rädd jag blir när mammas hjärta åkte på kolik. Nu håller vi tummarna för att det fortsätter gå i rätt riktning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0