Vill tacka för allas omtanke kring förra helgens "volt"! <3 Frågan som så många, och även jag, ställer är just: hur kunde det hända? Jag tror det var så simpelt från början som att han snubblade till i galoppen, han tappade balansen och hamnade i framvikt. Likt en själv när man springer i nerförsbacke och råkar luta sig fram liiiite för mycket. Det går inte att få hejd på förens man ramlar. Så var det här också, Spaniz försökte rädda oss genom att skotta på ännu mer med bakbenen för att komma upp med framdelen men lyckades helt enkelt inte. Så vi lutade oss mot sargen i några galoppsprång (aldrig varit så glad att vi kostat på ridstövlarna med tjockare yttersida) innan han gick ner på knä, vred nacken till vänster, när jag känner att 550 kg massa kommer upp bakom sadeln och voltar över. Fick han över ena benet och slog i armen, fastnade med foten i stigbygeln och blev hängandes som en docka när Spaniz reste sig igen. I ren reflex hade jag studsat upp och slitit ut den, visste själv inte hur illa det var med honom och konstaterade att om han klarade sig och hamnade i chock skulle han kunna skena runt, och med dörren öppen ut från ridhuset insåg jag att jag skulle kunna ha en lååång resa framför mig. Som sagt, lycklig! Trodde jag skulle klämmas ihjäl alternativ sparkas ihjäl. För att inte tala om min oro över Spaniz som jag på riktigt var övertygad om att skulle bryta nacken i volten. Älskade häst! Fantastiska 22-åring med 9 liv och ett hjärta av guld.

 

Vi har under veckan jobbat ihop oss, våra år tillsammans har byggt starka band och tillit. De första två passen kändes lite spända från min sida. Spaniz har litat hundra på mig att allt är ok och gungat på. Vi har tagit det varsamt, mest jogging och lite stretching. Han har varit lite stel i vänstersidan vilket är helt ok. Under helgen tycker jag det lättat lite och jag tror att vi snabbt är på tillbakavägen.

 

Övervakade båda grabbarna dagen lång ifrån den alldeles nybyggda altanen.