Jag ska erkänna att jag inte var supertaggad över att träningshelgen med Birgitta redan var här. Iaf för Spaniz räkning. Brian har jag känt att tagit ett stort kliv frammåt så att få "biggans" ögon på honom såg både jag och Linda verkligen fram emot. Och när vi därtill gjorde ett sånt kanonpass på fredagen kände jag viss uppgivenhet över att gå ner med Spaniz. Tycker lixom inte att jag kommit tillrätta med honom sedan han fick ta det lite lugnt.

Kanske har jag åter "fegat" lite och inte velat knöla ihop honom allt för snabbt. Men han har också tagit varenda chans att göra sig just så stor som han är. Stöd i handen har snarare varit dragkamp i snöret och har jag bett honom om att peta in rumpan under sig känns det som om han agerat trotsig tonåring och satt dem så långt bakom sig han kunnat. Ja ni förstår... jag kände nog att vi inte var redo efter vilan. Men såg också att det är just de här gångerna som det kan vara guld värt att få ögonen på sig och hjälp att ta sig ur hamsterhjulet. Det är ju därför vi har våra tränare, visa upp oss ska vi ju göra på tävlingsbanan =) Så det var bara att ta tjuren vid hornen, förklarade läget för Birgitta som genast la upp en plan för dagarna. 

 

Ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att vara med, vi fick just den hjälp och den pepp vi behövde! Är nu istället supertaggad inför 2014 med min gentleman. I filmen har jag tagit med så att ni ser lite av problematiken jag stöter på. Spaiz latar gärna sitt höger bakben och vi har konstaterat att han inte har något fysiskt fel där ;) Så för att komma åt problemet får jag rida sluta i skritt till att börja med. Och ni ser här att han för höger bak åt sidan och fram, men inte förbi vänstern.

I vänster sluta vill han istället förböja hela kroppen och göra den som en låååååång banan och på så vis slinka undan med höger bak. Här fick jag istället rida med tanken att "leta efter höger öga och näsborre" men han ska vara vänsterställd. Då måste han kliva mer med höger och därtill får han inte i något av varven börja ta för stora kliv och smita undan på så vis. 

 

På samma vis som i skritten fick jag göra i galoppen. För problematiken i slutorna är densamma. Så i galoppen fick jag mer rida som att lyfta före famdelen och sedan "hämta hem" bakdelen och leda framdelen före och hämta hem bakdelen. För att han på så vis skulle kunna fortsätta jobba frammåt uppåt med ytter bak. Jag kände att efter det här arbetet blev kvar uppe med framdelen och självbärande även längs med spåret - sköööönt.

Nästa utmaning blev då att göra byten i vartannat och känna på bytena i varje. Vartannat kan vi, och Spaniz blir dessutom riktigt stolt över sig själv när han gör dem. Så han blev nog lite trissad när vi skulle känna på bytena i varje. Om inte annat var det bra mycket lättare för mig att vara snabb i hjälperna när jag kände att grabben var framme och uppe, jag behövde inte ratta upp honom eller jaga på bakbenen utan mer sitta uppe på motorn och reglera bara. Underbart!!!! De här ljusglimtarna och aha-feelingsen lever man verkligen länge på =)