Fokus har verkligen legat på MSV A och St: George detta året och mot höstkanten sådär så kände jag ändå att jag ville starta MSV B4, for old times sake men också som en bra lägeskoll. Det är ju ändå det programmet vi kan i ryggraden och som vi genom åren både presterat lågt och högt i med ett pb på nästan 68%. Dessutom hölls tävlingarna i närheten och man har ju varit i riktigt tävlingsmode när det gått så bra och när hösten har varit så fin och verkligen förlängt sommaren ..... förutom just denna dag i september! 

På eftermiddagen var det någon som öppnade kranen och det började vräka ner regn. Jag skulle inte starta förräns vid 19 på kvällen så nånstans så hoppades jag väl att vattnet i bägaren skulle hinna ta slut, Den där bägaren verkar dock vara oändligt stor. För det hellregnade ff när det var dags att dressa på Spaniz och rida fram. Jag och grabben klarade oss ju bra från vätan tack vare mammas rock. Meeeeen så irriterande det är när handskarna bli dyngsura och det bokstavligen droppar vatten längs tyglarna. Mamma stod ständigt redo med handduken för att då och då torka av dem så jag fick grepp igen. 

 

Tävlingsbanan försvann allt mer i en sjö och jag började undra om vi skulle behöva badring och snorkel för att ta oss runt. Det blev verkligen ett extra moment i programmet att snyggt försöka klaffsa sig runt i alla krumelurer. Jisses en prövning som ryttare i såväl genomförande som tålamod. Fruktansvärt irriterande att konstant känna att tyglarna gliiiiiiiider ur händerna och hästen konstant blir läääääääängre. Som vanligt så känns det väl värre än det ser ut.  Alla svårigheter satt som de skulle och vi har verkigen hittat förtronde i bytena. Det var väl ett som vart lite kort men med tanke på hur stum banan var och jag kände att Spaniz spände ryggen i galoppen så var det riktigt bra ändå.

 

Det blev 66,74 % och en 2 plats! =)  Tror vi hittat en ny lägstanivå :P 

 

 Gazpani var rejält nöjd att få komma hem till värmen och muffla ner mulen med spån. Väl värd det!