Jag vet inte hur många gånger jag ställt frågan till min kära lilla häst - varför kan du inte visa på tävling alla dessa byten du så duktigt sätter på träning. Det har hittills alltid blivit nåt jäkla byte av de 10 som ska göras som blir kort eller jämfota, ja eller så har vi ju tom gjort några för många. Men inte igår! 
Fullproppad med Ipren och tranbärsjuice (ja ni hajjar kanske vad jag verkar ha åkt på) styrde vi kosan mot Söderhamn för andra gången detta år. Sist vi var här var ju i våras, det var då Spaniz fick skakningar och satte sig okontrollerat på ändan precis innan vi skulle in på tävlingsbanan. Det blev en hastig strykning. Rädda att detta trots allt var sviter från omkullridningen några veckor tidigare ringde vi genast till Mälarkliniken och några dagar senare stod vi på plats för att få höra vilken välmusklad 22-åring jag hade och att man inte kunde hitta några skador eller orsaker till beteendet. Veterinärens ordination - hem och rid!  Så ja, det här satt såklart i bakhuvudet när vi entrade framridningen igår. Men hade faktiskt en riktigt trevlig känsla i traven såväl som galoppen. Han blev ngt stark i travarbetet, men tyckte jag lyckades lossa honom bra i sidorna innan start. Inne på banan satte vi svårigheterna, men jag hade ff önskat att jag hade kunnat få ihop honom liiiiite till. I galoppen satte vi så äntligen alla 10 bytena 5 enskilda byten och 5 byten i vart 3:e! rena och framme för skänkeln - hurra!!!! Därmed satte vi också kvalet till Nationell-tävling - happy face!  Det var mitt mål för i år! =) Känns skönt att ha detta i ryggsäcken framöver. Säsongen börjar ta slut och endast tre tävlingar står kvar på agendan, varav två förvisso är meeting och bjuder på tvådagars =)