Ibland måste man våga backa bandet för att komma framåt igen. I helgen hade jag en sån omgång med Spaniz. Från att under veckan träna piaff, passage, byten och öppnor ute längs de snöbeklädda vägarna landade lördagens pass i att jobba med lösgjordhet och svara på hjälperna. Grabben var verkligen inte med mig och jag kände redan när jag kortade tyglarna i skritten att "ohow, det här kommer blir kämpigt". Jag fick mothugg direkt och det visade sig i traven att han var rätt stel i bogpartiet. Vi jobbade med de simplaste av övningar och han kom loss i bogarna. Lagom till man kände sig nöjd med det så hittade grabben på nya missnöjjes aktiviteter. Drog upp tungan till gommen och blev helt spänd och ryckig i nacken. *pust* När vi kommer till det här läget så låser det sig verligen för hern. Det är bara till att gå på långa tyglar ett tag och räkna till tio. Så snart jag kortade tyglarna så svarade han genast med att dra upp tungan igen. Jag känner ju hur det blir helt tomt där fram och stödet försvinner fullkomligt och när man försöker driva honom fram till handen så är det som om all energi fastnar vid manken och allt där framför är som en hal ål. Vi lyckades komma överns till slut om vart tungan skulle vara och jag fick ett par bra varv på volten, så skyndade mig att avsluta.

 

Till söndagens pass tänkte jag kort och gott att jag fick backa bandet ytterligare. Gå från det något tunnare bettet med fasta ringar till det stora "bäbisbettet" med stora ringar och på med PS tyglarna med resår för att vara säker att det inte är mina händer det fastnar i. Spaniz kändes mycket smidigare i sidorna och hade bättre framåtbjudning igen. Vi jobbade på i rätt låg form till att börja med, inte att förlikas med lång form dock. Han verkade nöjd med att få gå där och smutta på sitt stora bett och jag kunde utifrån känslan jobba honom allt högre i form. Avslutningsvis kunde vi jobba in på lite mindre volt och leka lite med piruettgaloppen bara, så han inte börjar spänna sig och börja gå tom igen bara för att det blir lite mer press på honom.

 

Som sagt, ibland måste man våga backa bandet, för att hitta samspelet och därifrån ta sig direkt till de tekniska krumelurerna. Känner ju min häst rätt väl efter alla dess år. Jag vet när det är läge att nöta svårigheterna för att trassla sig vidare i utförandena och spänna bågarna, likväl som när det är lika bra att förenkla och visa att ett + ett faktiskt blir två ;) Även om Spaniz ibland är skeptisk =) <3