Just so lovely

Idag var en såndär dag som jag känner mig lite extra in love with Spaniz. Ett pass där vi gick lite utav tillbaka till "ritbordet" för att sedan hitta tillbaka till montering och pussla ihop ett plus ett. Tex framåtbjudning och slutor. Kände att det stods emot till en början och grabben var inte alls vaken för framåtdrivande hjälper. Så fokus blev till en början att landa på övergångar och tempoväxlingar, både på fyrkantsspår och som på en serpentin från fyrkantsspåret in till medellinjen i lite ökat tempo för att sedan samla upp och rida i arbetstempo från medellinjen och tillbaka ut till spåret. Bågen kräver att och får mig att känna lite extra väl om rumpan vill vika sig åt endera håll dvs vi kan jobba med rakriktningen och sätta alla delar inom ramen. Inga utstickande delar - bitte! 
När vi hittade trycket igen tog vi med oss det in i diagonala galoppslutor på korta men branta linjer till medellinjen och direkt kunna vända på 10m volt tillbaka till diagonal och ny sluta. Första gången stod han emot, andra gången blev han på tok för kvick och förhastad i fotförflyttningen och tredje gången satt det så äntligen. Luft i galoppen med rejäla spång och tänjde sig super åt sidan. Lite samma moment åt båda håll. 
Nyttjade det engagemanet från slutan sedan till byten på medellinjen..... Under ett par veckor har bytena suttit fint under uteritterna men så snart vi varit på banan så har han fintat mig. Även om jag tyckt att jag haft honom framför skänkel så har han låtsas som om han inte hört mig när jag bett om ett byte. Men idag så var vi överens *puh*  Och vi drillade oss ner till byten i vartannat. Räckte med en sådan linje, då den satt så fint. Överöste istället hern med beröm i mängder och joggade av honom som belöning. =)
 
Glada i hågen kunde vi skritta hem för att seda ladda om för lite husvisning och en efterlängtad date med en kär vän från Uppsala som jag inte haft tillfälle att träffa på ett tag. Massor av hästsnack blev det i vanlig ordning och några sköna timmar bara flög iväg denna lediga "söndag".
 
Känner av en stegrande förkylning i kroppen och kan bara hoppas att den mirakulöst bara har försvunnit i morgon när jag vaknar. Låt oss hoppas!
 
Ååååh hejhopp!
 
 
 Foto: Linda Andersson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0