På söndag kommer ännu ett härligt fortbildningstillfälle för bla oss C-tränare. Jag har anmält mig till detta lite mer avsuttna tillfälle men ack så intressanta och viktiga ämne. I den ständiga jakten på de tre grundläggande områdena lösgjordhet, takt och kontakt uppdagas ofta en hel del knutar. Vissa reder man ut med rätt övningar och ibland ställs man inför den stora frågan om det kan finnas något som inte står helt rätt till. Ibland hittas en felkälla och ibland finner man ingenting vid en genomgång hos veterinär. Ska blir superintressant och höra vad de båda veterinärerna i det här fallet har för idéer och hur de tycker att man ska gå till väga med dessa hästar som kan verka mer ovilla än andra att komma till ro under ryttare. 

 

 

Man kanske inte tror det men det här med "nagelkonst" är något av en räddare varje morgon. Under de åren jag nu gjort dessa löpande har jag lärt mig att leva med dem i vardagen med allt från hushåll till hästar. Jodå min nagelskulptör börjar tom bli lite imponerad för till en början var jag ett helt hopplöst fall. Slog av dem titt som tätt och dränkte dem i vatten när jag badade hästar, smörjde läder, tvättade bilen eller städade. Men så småningom fick jag lite rutin med handskar..... även om jag fortfarande slarvar. Och Bästa Hanna hon lärde sig att ta hem gelé med fiber för bättre hållbarhet åt mig och lyckas dessutom fästa dem riktigt bra.

 

Och varför envisas jag med dem? Jag kan gå lite efter ordspråket "vad som göms i snö, kommer fram i tö". Mornarna kantras oftast av jäkt eftersom det typ alltid är svårt att komma ur sängen. Många gånger när man stormar in efter morgonens göromål i stallet så dressar man om och tvättar av händerna. Men efter att ha grävt runt i hö, kliat hästar och gnussat lerinpackade täcken lyckas man ständigt få en lortrand lääääängst in under nageln. Den är det INGEN som ser när jag kommer med mina dekorerade naglar och sträcker fram näven när man börjar dagen med kund. Det ser ständigt välvårdat och snyggt ut =)

 

 

 

 

När man är sådär duktig och skriver ett långt inlägg och fumliga fingrar råkar stänga ner webbläsaren utan att det man skrivits sparats. Gah! Men nu har jag surat nog och tar ett omtag,

En lördag kantrad av jobb men en skön söndag innehållandes en trip till Gävle och bomässan. Inte skulle vi ha något utan mest spana upplägget och trycket inför våren då mässan gästar Sandviken, Dessutom var vi ju tvunga att morsa på bästa energikonsluten Lönn AB som dessutom bistod med fribiljetter! 

 

På vägen hem stannade vi till för att kolla efter ett avlastningsbord jag hade velat ha till sadelkammaren men neeeeej det fanns såklart inte hemma. Inte ens ett visningsex och leveranstid på 2-3 v. pust., Mina shoppingplaner går verkligen i stöpet. Ingen vill ha mina pengar när jag äntligen har några, Skyndade iväg idag efter jobbet för att hinna till Hööks och köpa ett vettigt vintertäcke med hals åt en alldeles nysnaggad Fille. Fick åter stå med långnäsa då de självklart hade stäng just idag pga av flytt. 

 

På söndagskvällen var det iaf dags för träning genom Kungsgårdens Ryttarklubb. Alla tider uppbokade med entusiastiska ekipage. Det är så himla kul att få och kunna hjälpa och guida ryttarna från frustration till att skina upp med en "aha-känsla". Det är det som gör det sååååå värt att domna bort i tårna en kylig kväll i ridhuset =) Det är några som fortfarande har en tävling kvar för året men för merparten börjar vi blicka mot säsongen 2016.

Under vintern när vårat bygge står färdigt blir det dessutom motivations-, info- och frågekväll med ponnytjejerna, Något jag verkligen ser fram emot. Det var något som jag själv kunde sakna under min ponnytid.  Vi får ta ett inlägg om detta vid senare tillfälle =) Nu är det dags att släcka ned, tidig morgon väntar då det är utbildning på jobbet i det helt nya systemet vi ska jobba i from nu - spännande men fortfarande fullständigt förvirrande. 

 

 

 

Några vet, några har anat och några har frågat. Det har varit en stökig period. Mycket på jobbet som kolliderat med mycket på hemmafronten på flera olika vis och anledningar. Det har varit mängder av känslor i omlopp, ena dagen hysteriskt glad och andra dagen nedslagen för att åter igen vända och bubbla. När byggdammet nu äntligen börjar lägga sig över gården och oss verkar det som om det mesta fått bra slut, förutom - Vi fick igår ta bort vår älskade Hjalle, En katt som varit mer som en hund sedan dagen han bestämde sig för att bo här. Han har gett och tagit mycket kärlek. Han har alltid fått oss på gott humör och lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig, Han är otroligt saknad och min hjärna försöker hela tiden att lura mig när jag går genom rummen. Är jag i vardagsrummet tänker jag att han är i badrummet och vise versa. Ibland lurar jag mig till att han är ute och kommer hem igen så snart han tagit en lov runt huset. Han har varit hack i häl på oss kuttrat och pratat, en riktigt följeslagare ute på gården liksom i soffan.

Hos oss betyder alla djur obeskrivligt mycket. Hjalle gav min sambo en ny möjlighet att få ha husdjur omkring sig. Som liten blev Per nämligen hyper allergisk och familjen fick sälja gården på landet och lämna iväg alla djur. Vi vet inte varför det har gått så bra med Hjalle inne men vi har varit tacksamma. Visst har vi fått städa lite extra och vädrat emellanåt men det är ändå inget hysteriskt eller utöver vad som kan anses vanligt.

Åååååååh älskade lilla vän. vad ont det gör att inte ha dig här. Det var det rätta för dig efter några veckors försök att råda bot på njursvikt. Vi fick ett riktigt bra gensvar på den första antibiotikakuren, värdena korrigerades blev så mycket bättre, Efter 3 veckor utan behandling var det dags för ny kontroll av värdena och vi var övertygade om att det skulle vara en walk in the park då allt verkade så bra i vardagen, Men nej, värdena hade skjutit i höjden och blodvärdena var låga. Ändå såg njurarna nu ut som man hoppats. Vi fick kicka in en ny antibiotikakur men märkte att vi inte fick samma respons som förra gången och snart blev han märkbart sämre. Och efter ny konsultation med vet fick vi erkänna oss besegrade av åldern och njurarnas defekt. Vi har haft en helt underbar veterinär som visat empati likväl skapat förtroende dessa veckor. Som erfaren från båda sidor bordet, som djurägare och djursjukvårdare vet jag hur betydelsefullt det är att kommunikationen är den rätta.

Nu är det vårt tuffa jobb kvar. Jag har sörjt, grinat och hulkat, På två dagar har jag gått ner 1 kg på att bara gråta tror jag. Men jag hoppas att även vi finner ro snart.

För alltid älskad, för alltid saknad, vi ska för alltid minnas - Hjalle <3