Några vet, några har anat och några har frågat. Det har varit en stökig period. Mycket på jobbet som kolliderat med mycket på hemmafronten på flera olika vis och anledningar. Det har varit mängder av känslor i omlopp, ena dagen hysteriskt glad och andra dagen nedslagen för att åter igen vända och bubbla. När byggdammet nu äntligen börjar lägga sig över gården och oss verkar det som om det mesta fått bra slut, förutom - Vi fick igår ta bort vår älskade Hjalle, En katt som varit mer som en hund sedan dagen han bestämde sig för att bo här. Han har gett och tagit mycket kärlek. Han har alltid fått oss på gott humör och lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig, Han är otroligt saknad och min hjärna försöker hela tiden att lura mig när jag går genom rummen. Är jag i vardagsrummet tänker jag att han är i badrummet och vise versa. Ibland lurar jag mig till att han är ute och kommer hem igen så snart han tagit en lov runt huset. Han har varit hack i häl på oss kuttrat och pratat, en riktigt följeslagare ute på gården liksom i soffan.

Hos oss betyder alla djur obeskrivligt mycket. Hjalle gav min sambo en ny möjlighet att få ha husdjur omkring sig. Som liten blev Per nämligen hyper allergisk och familjen fick sälja gården på landet och lämna iväg alla djur. Vi vet inte varför det har gått så bra med Hjalle inne men vi har varit tacksamma. Visst har vi fått städa lite extra och vädrat emellanåt men det är ändå inget hysteriskt eller utöver vad som kan anses vanligt.

Åååååååh älskade lilla vän. vad ont det gör att inte ha dig här. Det var det rätta för dig efter några veckors försök att råda bot på njursvikt. Vi fick ett riktigt bra gensvar på den första antibiotikakuren, värdena korrigerades blev så mycket bättre, Efter 3 veckor utan behandling var det dags för ny kontroll av värdena och vi var övertygade om att det skulle vara en walk in the park då allt verkade så bra i vardagen, Men nej, värdena hade skjutit i höjden och blodvärdena var låga. Ändå såg njurarna nu ut som man hoppats. Vi fick kicka in en ny antibiotikakur men märkte att vi inte fick samma respons som förra gången och snart blev han märkbart sämre. Och efter ny konsultation med vet fick vi erkänna oss besegrade av åldern och njurarnas defekt. Vi har haft en helt underbar veterinär som visat empati likväl skapat förtroende dessa veckor. Som erfaren från båda sidor bordet, som djurägare och djursjukvårdare vet jag hur betydelsefullt det är att kommunikationen är den rätta.

Nu är det vårt tuffa jobb kvar. Jag har sörjt, grinat och hulkat, På två dagar har jag gått ner 1 kg på att bara gråta tror jag. Men jag hoppas att även vi finner ro snart.

För alltid älskad, för alltid saknad, vi ska för alltid minnas - Hjalle <3