Man kanske inte tror det men det här med "nagelkonst" är något av en räddare varje morgon. Under de åren jag nu gjort dessa löpande har jag lärt mig att leva med dem i vardagen med allt från hushåll till hästar. Jodå min nagelskulptör börjar tom bli lite imponerad för till en början var jag ett helt hopplöst fall. Slog av dem titt som tätt och dränkte dem i vatten när jag badade hästar, smörjde läder, tvättade bilen eller städade. Men så småningom fick jag lite rutin med handskar..... även om jag fortfarande slarvar. Och Bästa Hanna hon lärde sig att ta hem gelé med fiber för bättre hållbarhet åt mig och lyckas dessutom fästa dem riktigt bra.

 

Och varför envisas jag med dem? Jag kan gå lite efter ordspråket "vad som göms i snö, kommer fram i tö". Mornarna kantras oftast av jäkt eftersom det typ alltid är svårt att komma ur sängen. Många gånger när man stormar in efter morgonens göromål i stallet så dressar man om och tvättar av händerna. Men efter att ha grävt runt i hö, kliat hästar och gnussat lerinpackade täcken lyckas man ständigt få en lortrand lääääängst in under nageln. Den är det INGEN som ser när jag kommer med mina dekorerade naglar och sträcker fram näven när man börjar dagen med kund. Det ser ständigt välvårdat och snyggt ut =)