Filipin

När Filipin köptes(10 år gammal) var det för att jag satsade på hoppning som så många andra ponnybarn när man äntligen får sin egen häst. Han hade vid det laget redan gått msv fälttävlan resp. hoppning. Vi hade en tuff start där våra viljor (och kroppar) ständigt gick åt skilda håll. Mamma slog händerna för ansiktet många gånger och undrade många gånger varför, varför i hela friden jag promt skulle ha denna enstöriga skimmel. Men jag hade sett något i de där ögonen mellan de där arroganta knuffarna man fick i stallet. Och med tiden svetsades vi samman, allt gick från klarhet till klarhet och tillsammans startade så även vi ett par medelsvåra hoppklasser och ingick i StORK´s elitlag innan Fille tyvärr fick kotledsinflammation i båda fram.

Vi blev rekomenderade att dra ner på hoppningen och endast utöva det då och då. Det kändes supertrist allra hellst eftersom jag under mina veckor på Strömsholms sommarläger hade fått tränat ute på deras terränghinder och fått mersmak. Men eftersom det inte fanns på världskartan att Fille skulle säljas då han, utan att överdriva, är en av de smartaste varelser jag träffat på. Om någon har personlighet så är det han. Bäst av allt - det är aldrig fejkat. Ja, jag kan ösa berömm över honom hur länge som helst men för att återgå till " sälja inte fanns på världskartan" så sa vi att vi helt enkelt fick börja med dressyr på heltid. Vi hade inga större förväntningar utan tänkte väl mesta fortsätta satsa på Lb och någon La. Men desto större dressyrmusklerna blev desto roligare blev det ju för oss båda. Och Fille visade sig vara en riktig showman Lb blev bara La och La blev FEI mästerskapsprogram. Vi samlade på oss många fina priser och titlar inom både DM och NoM. Att avsluta sin ponnykarriär som Sveriges 12 bästa ekipage och belönas med "Prinsessan Madeleines Stipendie" som "Årets Ponnyryttare" var helt underbart!

Men så var vi ju där igen.... vad gör man när ponnytiden är slut och man har en träningsnarkoman till ponny ööööh ok och ryttare. Jo då klassades 147.1 cm höga Filipin om till storhäst. Vår första tävling som storhäst ekipage i en La belönades med seger och den vägen har det gått. Vi har i skrivande stund hängt ihop i 22 år och nu är Filipin 32 år men som ni kanske har förstått så är han helt omedveten om det själv - tack och lov! Vi firade vårat 20-års jubileum och Filipins 30-års dag med en lättare start. Det hade då gått några år sedan han varit på tävlingsbanan men när vi anlände till tävlingen var allting precis som förr. Och in dansade han på banan, lydigare än någonsin och vann sin klass över närmare 30 ekipage. Det var tårar i hela vårat lilla team inklusive prisutdelaren. Ett helt fantastisk avslut på vår tävlingskärriär. Nu lever mitt hjärta livet mer eller mindre som pensionär med lagoma joggingpass och underhåll. Han är en på miljonen och kommer alltid vara det käraste jag har! 

Foto: Linda Andersson

 

 

 

 

 

 

 

men vilken goding, så söt!

hoppas du haft en bra dag! kram