Varma mackor och The fick avsluta denna tisdag. Hoppas på mindre förvirrad hjärna i morgon innan det börjar spåra ur på allvar :)

Nääe men, där låg den ju bra!

Vill tacka för allas omtanke kring förra helgens "volt"! <3 Frågan som så många, och även jag, ställer är just: hur kunde det hända? Jag tror det var så simpelt från början som att han snubblade till i galoppen, han tappade balansen och hamnade i framvikt. Likt en själv när man springer i nerförsbacke och råkar luta sig fram liiiite för mycket. Det går inte att få hejd på förens man ramlar. Så var det här också, Spaniz försökte rädda oss genom att skotta på ännu mer med bakbenen för att komma upp med framdelen men lyckades helt enkelt inte. Så vi lutade oss mot sargen i några galoppsprång (aldrig varit så glad att vi kostat på ridstövlarna med tjockare yttersida) innan han gick ner på knä, vred nacken till vänster, när jag känner att 550 kg massa kommer upp bakom sadeln och voltar över. Fick han över ena benet och slog i armen, fastnade med foten i stigbygeln och blev hängandes som en docka när Spaniz reste sig igen. I ren reflex hade jag studsat upp och slitit ut den, visste själv inte hur illa det var med honom och konstaterade att om han klarade sig och hamnade i chock skulle han kunna skena runt, och med dörren öppen ut från ridhuset insåg jag att jag skulle kunna ha en lååång resa framför mig. Som sagt, lycklig! Trodde jag skulle klämmas ihjäl alternativ sparkas ihjäl. För att inte tala om min oro över Spaniz som jag på riktigt var övertygad om att skulle bryta nacken i volten. Älskade häst! Fantastiska 22-åring med 9 liv och ett hjärta av guld.

 

Vi har under veckan jobbat ihop oss, våra år tillsammans har byggt starka band och tillit. De första två passen kändes lite spända från min sida. Spaniz har litat hundra på mig att allt är ok och gungat på. Vi har tagit det varsamt, mest jogging och lite stretching. Han har varit lite stel i vänstersidan vilket är helt ok. Under helgen tycker jag det lättat lite och jag tror att vi snabbt är på tillbakavägen.

 

Övervakade båda grabbarna dagen lång ifrån den alldeles nybyggda altanen.

Äntligen får jag både tid och ro till att bara sätta mig och blogga! Därför passar jag på att leverera både bild och sammanfattning från tävlingen i Tierp, årsdebuten. Som jag så smart valde att lägga i en klass med inte mindre än åtta byten, och därtill öppna på medellinjen. Förvisso har jag nästan alltid haft bra på skolor som öppna och sluta, men tycker att jag med hösten och vinterns jobb fått fatt i honom så mycket bättre. Så det enda önskemålet där var väl egentligen att man inte skulle klanta till det. :P I övrigt handlade starten mest om att jobba med hjärnspöken. Vi trasslar alltid till serierna i MSV A och det sätter sina spår. Man vet att man gör dem på träning och vill så sjukt gärna bevisa på tävling att vi kan, vi kan hela vägen ner till vartannat och som bäst tre i varje. Dessutom ville jag få ett uns av "hissåkandet" med mig in på banan som vi försökt jobbat fram mer och mer på träning.

 

Jag hade en helt underbar känsla på framridningen. Han var lite spänd i högersidan till en början men lossade super med hjälp av öppnor och volter, samt öppnor i mellantrav in i samlad förvänd sluta.

Han behöll energin inne på banan och jag fick som önskat känna en uns av vad jag fått känna under de senaste Birgitta träningarna. Han dog inte och jag lät honom inte börja hänga och kravla utan hade honom ihop på ytter och uppe på inner. Många fina moment och vi satte hela sex av de åtta bytena det inkluderat serien! Wiho!

 

Uppdaterade kvalpoäng och bra känsla var en vinst i sig såhär i årsdebuten. Förra året var både jag och teamet som yra höns. Man kan tycka att vi borde ha rutinen, men årsstarten sätter alltid lite vintervilande nerver i osynk ;)

Nu jobbar vi vidare med formen och hissåkat, önskar att jag skulle få upp nacken lite mer även på tävlingsbanan.

 

Jag var anmäld till en MSV A förra helgen men var som tredje reserv och en MSV B4 var det tänkt att jag skulle ha ridit i morgon. Men efter förra helgens omkullridning tycker jag inte det känns rätt mot varken mig eller Spaniz att pressa oss in på tävlingsbanan så vi laddar för nästa helgs Birgitta träning och därefter blir det en Msv A om allt känns ok.

 

 

En nära döden upplevelse för oss båda. Det absolut vidrigaste jag varit med om!!! ändå verkar vi mirakulöst ha klarat oss med Ömmande muskler och skrapsår efter att i galopp ha gått omkull längs sargen i ridhuset. 

Ååååh vad jag hoppas att nuvarande ridkänsla hänger i sig till helgen! Vi har haft en djup dal men börjar klättra uppåt igen. Tycker att Spaniz har blivit lite mer energisk och känns som om han kommit in i en andra andning.

I helgen var Birgitta här igen och gav oss ytterligare en knuff i rätt riktning med nya övningar och pepp. Dö jobbiga övningar enligt Spaniz ... och även enligt mig. Jag fick fråga fler gånger om jag tänkte rätt i min ridning för bitvis kändes som om vi höll på med nåt smått omöjligt och att jag var way off, tex "ta munnen till upp till höger".

I helgen väntar årsdebuten... hur kunde dumma jag välja att göra den i en Msv B5?!?!?! Bara ridit den en gång innan och tycker den är knepig, men det är väl egentligen årets tema och mål. Ta död på hjärnspöken! Kan jag få en eller två sekvenser i programmet där jag kan få samma känsla som på träning nu så kommer jag bli überglad. Kan jag dessutom få till slutorna bättre än msv a1 sist så blir jag oxå glad. De ligger ju på diagonalen i båda prog. Sist så hade jag bra böjning och tvärning, men det saknades energi..... massor av energi. Gah! Så ni får hålla en tumme för att Spaniz inte betér sig som en envis ponny i helgen.

 

Bjuder på ett par bilder ifrån Birgitta träningen som Linda tog på oss. Stort stort stoooort tack vännen!

Jag är så otroligt glad över att Spaniz har blivit riktigt fin i kroppen nu, slankare och välmusklad. Min älskade 22.åring!