Bommade igen sista visningen för dagen 19.30 och kastade mig i bilen för att gasa iväg och inhandla lite ny hästmat. Har ju under en lång....freaking lång tid, funderat och klurat på foderbyte. Jag är rätt försiktig av mig och experimenterar ogärna med maten eftersom Spaniz vid 6 års ålder opererades för tarmvred. Han är otroligt känslig efter den smärtupplevelsen och otroligt duktig att hinta minsta lilla han känner av magen. Så många gången hinner man som "mota olle i grind".

 

Det är däremot svårt att säga om han är kräsen eller inte. För jag kan säga att han är den som sätter i sig både en chokladbit och rycker en bit av skinksmörgåsen om han får chansen, medan Fille är den som sniffar sniffar sniffar, kanske tar emot, smakar av och skickar ut det snabbare än snabbast om det inte passar. Jag fick ju med mig en provpåse SportsFit från Falsterbo och båda hästarna älskade när de fick en näve nu och då som belöning. Skönt för då visste jag att det skulle gå ner om jag investerade i en påse åt Spaniz och satsade på en Nature´s best till Fille som inte behöver lika mycket energi och definitivt inte en gnutta spår av havre. Började med övergången så sakteliga till kvällsfodringen. 95 % kraft och 5% delar müsli.

 

Jag trodde grabbarna formligen skulle hoppa upp och ned av lycka, att jag skulle anses som världens bästa "mamma"...  humpf! Ja, Fille har slickat sin krubba så den skiner värre ett glas diskat med Finish Crystal i maskin medan Spaniz agerar stallets finsmakare plötsligt och lämnade kvar mat i krubban. Nåväl han får pyssla lite med detta och förhoppningsvis så kan han acceptera att hans tidigare godis är hans tilltänkta middag. 

 

I övrigt har vi en avkopplande vecka efter ett par rätt intensiva veckor. På fem veckor har vi hunnit göra tre stycken tvådagars tävlingar i MSV A1 och St: George, och en tvådagars Birgittaträning (som tog hårt på Spaniz). Så det är riktigt skönt att promenera och mysa i stallet denna vecka. Lägligt så har han trampat av sig ena framskon, lagomt till det är omskoning på fredag. Typiskt! Annars hade jag tänkt att vi skulle ut i skogen och rejsa runt lite. Men det hinner vi göra i helgen och början på nästa vecka också innan det är dags att samla ihop oss för Birgitta-träning igen samt ladda om för tävling helgen därefter. =)

 

 

 

Tycker det är fantastiskt roligt att ha kommit till de här klasserna. Dessutom på en häst som folk sa till mig när det begav sig att "om du kommer nånstans med den där, då ska jag äta upp min dressyr hatt" - jag väntar ff på att hattar ska tuggas sönder ;) 

Ett par bilder från bästa fotografen Linda Andersson <3 

Så var den gjord - debuten i FEI Prix St: George!

Vilken befrielse det kändes som, har våndats och ifrågasatt mig själv gång på gång inför starten. Men måste säga att vi gjorde det helt ogenerat, det trasslade till sig med bytena, surprise - not, vilket kostade i vanlig ordning. Förvisso tar jag på mig det denna gång....delvis. Vi gjorde superfina serier på framridningen. Och jag fick massor av underbar och uppmuntrande feedback från flera håll. Men inne på banan tappar vi lite tryck och landar i ett litet moment 22. När Spaniz tappar speed vill han söka sig neråt när jag trycker på. Dvs jag blir att hålla uppe honom för att kunna trycka på, fast jag skulle vilja lätta av. Har gjort misstaget förr att trycka på utan att "hålla i" och då har han blivit längre och längre och tyngre och tyngre dvs ett annat moment 22.

Men nöjd med det vi satte och vet att det finns fler poäng att tjäna =)

 

MSV A1 på lördagen var jag nöjd med, då vänstergasen hade slutat fungera redan på framridningen och jag tyckte mig aldrig få honom alert för den. Piruetterna satt bättre denna gången, räknade sprången noggrant och fick till bra formning åt båda håll, det belönades iaf med 6,5 och 7p. Bra för att vara en häst med lite rakt ställda bakben =)  Nästan uppnådda 62%... tänk om både höger och vänstergasen hade varit vakna. Nåväl, vi tar med oss det till dagens pass... så får vi se om vi kan reparera oss till helgens kommande starter, åter en MSV A1 och St: George =)

 

Foto: Linda Andersson

 

I torsdags drog träningarna i Österfärnebo igång igen. Förra helgen körde vi en kick-off, vilken jag snarare skulle kalla kick- as, träning. Grymma tjejer som gav järnet i värmen under en heldag med lunch och två träningspass. Inte mindre i torsdags, tvärtom tror jag några är taggade till tänderna inför höstens träningar och tävlingar.  Tjusningen med livet som tränare är att se hur ekipage ständigt utvecklas, att se när en ansträngd ryttare plötsligt sitter med en smile i ansiktet, att få höra "jag känner skillnaden". Det värmer nåt så otroligt, för tro mig jag rider alla dessa hästar minst lika mycket, fast i huvudet, på marken. 

 

Första gången jag satt på hästryggen var jag 11 månader, två år gammal fick jag skritta på en shettis en gång i veckan, 8 år gammal fick jag äntligen börja på ridskola och som 12 år fick jag min ponny Filipin. Under hela denna resa från ridskola - till storhästryttare som tränar piff och puff kan jag inte nog poängtera hur viktigt det har varit med en bra tränare vid sidan. Jag har träffat på dem som gjort mig frustrerad, som jag inte delat filosofi med, och vissa som passat mig som handen i handsken. Som har peppat, puschat, ruskat om, delat ut verktyg efter verktyg  och som funnits där som en trygg pelare att hålla fast vid när man tyckt att hela havet stormat. Jag är dem tacksam! De är/har varit delaktig till den jag är idag, som person, ryttare och tränare. <3 Det bästa av allt - resan fortsätter, för man blir då aldrig fullärd. =)

Appropå det! Idag är det dags för Birgitta träning igen, håll en tumme för att jag hittar bättre feeling idag än på gårdagens joggingpass. Min tur att behöva få en hammare, eller skruvmejsel ur verktygslåda som twistar om lite.

Vi försökte oss på det här med gruppselfie. Tydligen en omöjlighet och jag tror selfieproffsen har gått en hemlig kurs på hur man gör. 

Förra veckan blev en vecka full av sena träningskvällar med Spaniz inför Falu Ridklubbs Regionala/Nationella tvådagarstävlingar. Den ihållande hettan gjorde det ju mer eller mindre omöjligt att rida under normala tider om man ville sätta lite press på sig och hästen. Inför tävlingen i Falun fick vi till en bra och varierad träning tycker jag. En hel del pepp och lek ute i skogen men såklart även en del allvar på banan. Tror dock att det är så gott som första gången någonsin som jag väljer att rida ut dagen innan start men faktum är ju att Spaniz hittar till samling så mycket enklare när vi är ute. Han letar sig dit själv utan att jag behöver uppmana honom, vilket är supergymnastik för herrn.

 

 

På lördagen anlände vi till ett kvavt Falun. Jag och klubbkompisen hade starttider lagomt kring lunch *flåååååås* Man får verkligen tänka sig för både vad gäller framridning och vätskeintag och nedkylning. Min framridning blev förvisso i kortaste laget kände jag men i efterhand konstaterade jag att varken Spaniz eller jag hade nog pallat så mycket mer. Inne på banan kändes det som om jag fick igenom honom bra i sidorna i skolorna men han blev däremot  något lång. Efter att jag fått tagit några djupa andetag i den ökade skritten och fått tillsatt lite syre i kroppen gjorde vi det bästa galopprog. någonsin i denna klass. Kanon piruett till vänster och bra byten på hjälpen. Serien satte vi som smäck, fem byten i vart tredje, bara det att Spaniz så gärna ville visa ännu fler. Han förekom mig alldeles med ett 6:e byte varpå jag såklart fick lägga till ett 7:e för att vi skulle komma ut i rätt galopp - typiskt!

Väl klara var det bara att skynda sig mot trailern och få av både mig och hästen utrustningen. Fylla på med vatten och hälla hinkar med kallt vatten över Spaniz innan vi promenerade av honom. Supernöjd med känslan inne på banan och det kändes som om att jag kunde påverka honom genom hela prog.

 

Söndag och jag skulle få starta på morgonkvisten - skönt! Ngt svalare och banan bättre vattnad. Lite längre framridning och lite mer tryck satte vi redan från början. Inne på banan var jag beslutsam och så glad att jag äntligen känner att vi rider igenom det här programmet. Skönt att hjärnspökena börjar försvinna! Supernöjd med travprogrammet och kanske lite mindre nöjd med galopprog. Eller slutor och piruetter satt finemang men mot slutet så trasslade ett par av bytena och då började det kosta poäng. Men oavsett det är jag nöjd men känslan och de framsteg som vi gjort. Sen gäller det nu bara att få ihop lördagens galopprog med söndagen travprog. nästa gång ;) Önska mig lycka till hihihi.

 

Den här veckan har grabben fått vila sig lite men i morgon börjar allvaret igen då det är dags att förbereda sig inför den kommande helgen med Birgitta-träning och helgen därpå väntar mer tävlande i MSV A:1 och S:t George.