Kristina has now moved to the seniors' big league and was immediately submitted to the German A-team as potential Olympic team candidate. Desperados' unlimited potential and talent were already apparent under Rosenbauer. Thanks to her horse's qualities, Sprehe was able to rule the 25 circuit even with unpolished tests. Trained by Jurgen Koschel, Kristina has brushed up her act and in Dortmund was rewarded for her work as well as the potential she might have in store. The tempi changes, pirouettes and extensions were brilliant, but the black stallion needs to improve on the regularity in passage -- especially as the right hind leg is stepping under more than the left one. Also the transitions to and from piaffe need solidification.

"Until now I have mainly been riding the U25," Sprehe told Popp. "This Grand Prix was my first start against such heavy competition and it was very exciting. I never expected to finish second."

After the training seminar in Warendorf for German A-team riders, Ulla Salzgeber decided to give it a go in Dortmund and she showed a high class test which made her slot in third with 78.298%. Salzgeber and her Herzruf's Erbe (by Herzruf) hadn't competed since November 2011.

Sprehe Beats Bechtolsheimer in Grand Prix Special

Kristina Sprehe's glorious weekend continued with a career making victory in the Olympic Grand Prix Special on Saturday in which she beat multiple championship medallist Laura Bechtolsheimer. Earning a score of 81.978%, Sprehe edged out Laura by a fraction of points and added herself to the list of only very few riders able to score 80% internationally.

Both top ranked riders had a mistake in the one tempi's but showed excellence in the piaffe, passage and pirouettes.

"It was my goal to finish in the top eight because I prefer to ride the Special," Sprehe said about her weekend goal. By winning the Special, the 25-year old student also claimed the Meggle Champions' Finals and took home 20,000 euro in prize money. Having proven for the first time that Sprehe has the potential to put huge marks on the scoreboard, she has launched herself as a serious German Olympic contender.
"Of course the Olympics is my dream, but it's still a long road," she said realisticly."

Källa: eurodressage.com

Otroligt härlig kaffemaskin. Om köket varit lite större och plånboken innehållit ett par extra lappar så hade jag adresserat en sådan här till gården direkt!

"Skönt för trötta ansträngda fötter efter dagens arbete. Värm dem i mikron och du har ett par varma tofflor att mysa med i tv-soffan, under frukostbordet eller i sängen. Går även att kyla genom att lägga dem i frysen några timmar för svalka och för att ta ned svullnad." Linax Design

Efter en långväga resa med bilen under dagen, landade jag så hemma sent på eftermiddagen för att ta hand om mina lortgrisar i hagen. Sen har det tagits hand om mammsens hundar, knappats text, försökt fixa film från helgen till bloggen och strukturera ett och annat inför motormässan som vi i GR är med och håller i utställningen till. Därtill har jag blivit vettskrämd av en mus på vinden, som måste ha hittat nåt att dra runt på eller varit för fet för att springa igenom någonting och istället kasat runt med externt föremål. Blivit vettskrämd av att en katt (katten Ludde som blev vår Tigers lekkamrat, undrar om han saknar henne lika mycket som vi) satt på trädäck och kika in, kanske hade han skrämt kisen som ilade iväg upp på vinden innan. Sen kom naturligtvis en våg av känslor över mig. kl 01 på natten  och dödstrött bryter allt naturligtvis ut i gråt. Alla våra bortgångna är så fruktsanvärt saknade.

Jag jobbar vidare med filmen i morn förhoppningsvis =)

Näe, det kändes helt enkelt inte rätt att knöla in en Msv A på söndag så jag har avanmält mig. För min del känns det som om vi har många bitar som hänger lite sådär i luften just nu. Vi har nyss tagit ett kliv upp i trappan och glad är jag för att jag redan känner att vi är på väg att ta ännu ett kliv i utvecklingen. När vi väl tagit oss över kanten till en ny level så vill jag att det ska få stabilisera sig lite där. Jag suger lite på karamellen från förra helgen och har det i ryggen inför tävlingarna nästa helg istället. Då ska jag försöka få ännu lite mer bounce i kroppen och justera skolorna lite. Vi hinner med en comeback i msv a:n senare i sommar. No stress!
Märkte på Spaniz under tisdagens träning att han började lacka på att jag aldrig är nöjd. Vi har trimmat på tränset denna veckan, gympat och laddat med energi. För mig är det viktigt att han tycker det är roligt att jobba tillsammans. Rätt viktig bit dessutom för tycker han inte det så blir det lite Mulle varning. Nästan så han vill sätta sig och sura i väntan på att nåt roligare ska komma. =)

Fille menade att han oxå hade halkat under dagen - yeah, right!

Förra helgen var vi ju i Sundsvall. Ingen tvivel om att vi var ringrostiga men red mycket som jag gjort hemma, mycket lösgörande och gympa på framridningen och tyckte jag fick en bra känsla. Loss och framme för hjälperna. På vägen mellan framridningstältet och ridhuset så tappade vi ALLT det där. Och i programmet så kändes det emellanåt som om jag satt som om vi var på väg i nerförsbacke..... och kanske inte så undra på med tanke på att jag hade sånt jäkla sjå att få ihop 5km lång häst. Tror vi båda blev som två spända pinnar som försökte röra oss som gummiband. Dooomed to fail! Vi gjorde det som skulle göras och därtill sattes ALLA bytena klockrent. Fick bra på dem men mycket annat som jag inte riktigt kände igen. Känslan jag hade när jag gjorde enkla bytena var bra och i vanliga fall med samma känsla är det en 8:a.... här fick jag 5 och kommentaren "lite ur form". Intressant.... aldrig haft den innan och naturligtvis nåt som vi kikat på under veckan.

Fast besluten att sudda ut minnet av att ha ridit i nerförsbacke,  5 km häst och träiga pinnar så entrade vi framridningen i Rättvik denna helgen. Nästan en lite väl taggad Spaniz som blåste upp sig och ville visa alla att han minsann fattat att byten ska utföras korrekt på kommando. Men även en Spaniz som kändes lösgjord och ridbar efter lite gympa övningar, tempoväxlingar och övergångar. Inne på banan spände han emot ngt... men gick att peppa och rida ihop. Vi visade ett jämt program med kanske inte fullt så distinkta övergångar till och från skolor utan ville mest behålla flytet då jag kände att vi hamnat på en skön våg i uppförsbacke. Alla bytena satt igen och var 7-mässiga..... de ansågs till och med värda mer poäng än enkla byten som vi satte 6:or på. Gör mig inget om trenden vänt där emellan ;) Men hoppas såklart att vi ska slipa till dem båda lite till då. Fick läsa ett positivt protokoll som summerades i dryga 66% vilket är ett personbästa för oss i msv b:4 =) Så glad över min vackra Spaniz, vår prestation och feebacken från alla vänner! Guld värt!

Nu laddar vi om till söndagens Msv A. Vi är inte riktigt tillbaka där än, men jag är väl medveten om det och tar detta som en träningsmöjlighet. Att känna på skolorna och linjerna under lite press. Prestationsmässigt vill jag mest bara känna att jag kan behålla ridbarheten och kan reglera honom. Resultatmässigt siktar vi snarare på 58% Inte likt mig, men jag jämför med känslan jag hade förr när vi gick i den klassen. Kul blir det i vilket fall =)

I onsdags väcktes jag på värsta vis. Beskedet om att en vän hade omkommit i en olycka under natten satte både mig och sambon ur kurs. Per kom hem tidigare än planerat för att kunna vara  med på en minnesstund under kvällen. Träffade den bortgångnes pappa, övriga vänner och bekanta. Ingen av oss kunde förstå att det var på riktigt. Allt kändes verkligen som en utdragen mardröm. Det var en person som var positiv och otroligt omtyckt av många. Han var min lyxshake-bästis och den som alltid var på om man ville ta en sväng på stan. Att titta på vår senaste sms konversation och veta att jag aldrig någonsin kommer få någon glad eller roande fortsättning där känns som om någon sparkar en i magen.

Jag bara undrar vad det ska bli av det här året med en sån berg och dalbana till utgång.....

Det är ett stort tomrum du har lämnat efter dig, men minnena med dig lever vidare!

Första videobloggs inlägget..kanske det enda, och ja... lite dum och nervös känner man sig allt. Men here you go!