Efter en lååång vecka skulle jag så lämna kontoret vid 19-tiden och bara stanna på Statoil för att köpa Lätta innan jag fick åka hem till fredagsmyset. yeyyy!  Tog lite längre tid än planerat bara. Just när jag kliver in i butiken hör jag hur det smäller till utanför och inser snabbt att kvinnan jag nyligen passerat lyckats backa in i min bil med full fart. Dumt att ta det lite lugnt om man inte ser var som är bakom menar jag. Behöver jag säga att jag var rätt fåordad när jag stod där med min "Blue Scar", som bygget heter, vilken numer har ett stort öppet sår i framdörren. "Jag har papper och penna i bilen. Namn, person nr, tele, reg nr, bil. Jag tar en bild på din bil." Under tiden bad kvinnan om ursäkt, sa också att jag fick klappa till henne. Well, när hon sagt det två gånger så kändes det rätt inbjudande. Drog en den ena snyftaren efter den andra. "Jag får bara 4000 i mån, bilen är bara halvförsäkrad, sonen som ringde är bara sju år, men jag stannade iaf". Jo visst, men jag undrar jag... hon hann åka runt området med bensinpumpar innan hon så stannade för att komma och leta efter mig... vad var den första intentionen? Nåväl allt verkar kunna reda sig med försäkringsbolagen, jag var rädd att hon i slutändan inte skulle stå för sin handling ändå, så jag poängterade att det fanns vittnen. Men vi har haft kontakt med henne i efterhand och hon ska redan ha meddelat sitt förs.bolag, det troligen eftersom hon kände att det knakade till i nacken vid krocken - såklart! 

 

Glad att jag behöll fokus så pass bra. Konstaterade att under de 14 åren jag haft körkort så har jag varit förskonad från sådant här. Men nån gång lär ju bli den fösta gången... och där kom den. Hade gärna kunnat fått vänta lite till......

 

Fantastiska vänner och bekanta har muntrat upp mig, bilen betyder ju rätt mycket för mig. Både som ägodel och i vardagen. Underbara Terese och Lirkus kom överraskande på besök med godis och blommor, det vet allt vad en ledsen biltjej behöver ;) Kramar

 

En sån där dag där man bara läääängtade upp på hästryggen för ett pass i ridhuset. Det trots att planen inte var att träna teknik eller sätta nåt speciellt moment. Tvärtom var det back to basics vilket förvisso kan vara nog så krävande och svårt att få till, därtill så otroligt viktigt. Vi haft en vecka ute i det fria och lekt en del med "rumpsättningen" och jag kände att det var dags att rida lite lösgörande. Hade inte allt för stora förväntningar på grabben men han visade sig vara på gott humör. Bra energi och fick igenom sidorna bra. Försökte att vara lite snabb i ställningarna mellan höger och vänter och inte låta honom hugga tag och hänga sig utan bära sig själv. Ingen tävlingsform utan helt ok att ha nacken lägre och manken högre, bara jag slipper bära hals och huvud i mina händer ;) Tiden bara rann iväg och vi båda var nöjda och glada när vi gick hem <3

 

Under kvällen hade jag träningar och det är underbart att se eleverna utvecklas. Det är inspiration i sig att se dem hitta nya knappar och bygga på ryttarkänslan. Därefter bilen raka vägen till klubbmöte och planera inför våren =) 

 

 

 

 

Startar denna vecka med att vårda om mig själv! Hästarna har klippts, badats och "tonats" fler gånger om sedan jag satt här sist :) 

Gissa hur glad jag blev när jag fick dessa ( 2 st) i julklapp! Nu är frågan, ett i vardera sovrums fönster eller ska jag sära på dem så jag möts av en i något av de andra rummen oxå... hum... just nu har jag en på tv-bänken. =) Men ska nog ha en ännu större där ;)

 

 

Tog en tur till metropolen Gävle och min favvobutik igår för lite shopping. Självklart pratar vi inte om någon av alla de butiker längs gågatorna eller i galleriorna, utan den lite mer enskilda butiken med hästar runt knuten - Ryttarstugan. Beställde ny kandarstång från Sprenger för ett tag sedan, men den var tydligen restad och Christina hade nu rotat fram en ur sin egna samling, stort tack för det. Jag hade ju under oktober lite olika stänger från Sprenger hemma och provade mig fram för att hitta nåt som Spaniz skulle uppskatta. För nåt år sedan köpte jag en nästan rak stång för att inte ha så skarpt till grabben. Men han har inte riktigt uppskattat det som jag hoppats, utan i gensvar tycker jag att han trixat mer med tungan, och när man tittat in i truten när han grejsat runt med tungan så har det sett ut som om han haft svårt att få ner tungan i rätt position igen med raka stången. Så därför tog jag hem en liten blandning av stänger men varierande tungfrihet och skänkellängder. Efter lite testridning, funderingar och konsultation så föll lotten på denna. Vi trides båda bäst med den, Spaniz kan röra sin tunga  utan att den kan hamna över stången.

 

Tack vare avsaknaden av snö så går det åt en hel del pälsglans. Mer än  vanligt, så köpte med mig en stor dunk denna gång. Det är ett ständigt badande och putsande av lortgrisarna. Dessutom har de hittat ett ställe i hagen att rulla på där man får med sig  granbarr, kvistar och en och annan kotte i svansen. Efter att ha upptäckt detta nya hyss för nån vecka sedan så är det efter massiv pälsglansförbrukning, så denna styling med krims krams är iaf vad de fortfarande tror att de får med sig. Visst nån pinne följer med emellanåt när de lyckats linda in den. Hyggligt! 

 

 

Jag ska erkänna att jag inte var supertaggad över att träningshelgen med Birgitta redan var här. Iaf för Spaniz räkning. Brian har jag känt att tagit ett stort kliv frammåt så att få "biggans" ögon på honom såg både jag och Linda verkligen fram emot. Och när vi därtill gjorde ett sånt kanonpass på fredagen kände jag viss uppgivenhet över att gå ner med Spaniz. Tycker lixom inte att jag kommit tillrätta med honom sedan han fick ta det lite lugnt.

Kanske har jag åter "fegat" lite och inte velat knöla ihop honom allt för snabbt. Men han har också tagit varenda chans att göra sig just så stor som han är. Stöd i handen har snarare varit dragkamp i snöret och har jag bett honom om att peta in rumpan under sig känns det som om han agerat trotsig tonåring och satt dem så långt bakom sig han kunnat. Ja ni förstår... jag kände nog att vi inte var redo efter vilan. Men såg också att det är just de här gångerna som det kan vara guld värt att få ögonen på sig och hjälp att ta sig ur hamsterhjulet. Det är ju därför vi har våra tränare, visa upp oss ska vi ju göra på tävlingsbanan =) Så det var bara att ta tjuren vid hornen, förklarade läget för Birgitta som genast la upp en plan för dagarna. 

 

Ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att vara med, vi fick just den hjälp och den pepp vi behövde! Är nu istället supertaggad inför 2014 med min gentleman. I filmen har jag tagit med så att ni ser lite av problematiken jag stöter på. Spaiz latar gärna sitt höger bakben och vi har konstaterat att han inte har något fysiskt fel där ;) Så för att komma åt problemet får jag rida sluta i skritt till att börja med. Och ni ser här att han för höger bak åt sidan och fram, men inte förbi vänstern.

I vänster sluta vill han istället förböja hela kroppen och göra den som en låååååång banan och på så vis slinka undan med höger bak. Här fick jag istället rida med tanken att "leta efter höger öga och näsborre" men han ska vara vänsterställd. Då måste han kliva mer med höger och därtill får han inte i något av varven börja ta för stora kliv och smita undan på så vis. 

 

På samma vis som i skritten fick jag göra i galoppen. För problematiken i slutorna är densamma. Så i galoppen fick jag mer rida som att lyfta före famdelen och sedan "hämta hem" bakdelen och leda framdelen före och hämta hem bakdelen. För att han på så vis skulle kunna fortsätta jobba frammåt uppåt med ytter bak. Jag kände att efter det här arbetet blev kvar uppe med framdelen och självbärande även längs med spåret - sköööönt.

Nästa utmaning blev då att göra byten i vartannat och känna på bytena i varje. Vartannat kan vi, och Spaniz blir dessutom riktigt stolt över sig själv när han gör dem. Så han blev nog lite trissad när vi skulle känna på bytena i varje. Om inte annat var det bra mycket lättare för mig att vara snabb i hjälperna när jag kände att grabben var framme och uppe, jag behövde inte ratta upp honom eller jaga på bakbenen utan mer sitta uppe på motorn och reglera bara. Underbart!!!! De här ljusglimtarna och aha-feelingsen lever man verkligen länge på =) 

 

 

Efter att ha varit hem med Spaniz och vårdat om honom efter ett svettigt dressyrpass så var det dags att inta läktarplats och fortsätta att inspireras av andras ridning och fina hästar. Och självklart tog jag med gofika för alla oss gottegrisar till hästfolk ;)

Vårat pass på banan idag gick från "vad faaaan, hur svårt ska det vara" till "wooaa, vi dansar, lekande lätt" såååå ja, jag är helt enkelt supermega nöjd! :) Film kommer, håller på att ladda över det, och måste ominstallera filmprogrammet.... weei....

Två pass avklarade, one to go! :) Och film har jag från både Brians och Spaniz träningar att visa er. So far so good! ;) 

 

 

 

 

 

 

 

 

OCH jag vill såklart passa på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!!!