Jag har fått frågan om vilka planer jag har för 2015. Som alltid är planerna och framförallt drömmarna många men jag tror mig ändå ha en rätt realistisk bild av hur året ska genomföras =)

 

Filipin fyller i år 31, han är i vanlig ordning en frisk fläkt i vardagen. Passen fylls av lösgörande och varierat arbete på olika underlag. Ridhus, utebanor, uteritter osv. Vi ska ha så roligt det går tillsammans och njuter båda av sköna barbackaturer med bus. Jag tränar honom ca 4 ggr i veckan för att hans kropp och kanske framförallt knopp ska må så bra som möjligt. Utan ridning blir han fruktansvärt rastlös och ledsen. Han vägrar förlika sig med pensionärsliv och ska därför heller inte behöva göra det  =)

 

 

Gazpani fyller i år 23..... gaaah vart tar åren vägen?! Liksom med Filipin har vi gjort en helt fantastisk resa ihop. Där vi började vår tid tillsammans för 13 år sedan med att folk berättade för mig att han troligen inte skulle kunna gå en LB på godkända procent. Jag tror vi motbevisat de folk i kring oss en efter en genom åren vi klättrade i klasser och procent. Förra årets mål var att stärka oss båda i MSV A1 och Prix St:George, hitta bra ridning och känsla på banan och kvala till nationellt. Det var mål som vi också uppnådde! För 2015 har jag sagt att vi inte har fokus på tävlingsbanan utan fortsätter att stärka och träna i det tekniskt svåra momenten för högre klasser ändå. Detta mest för att inte stagnera, bli enformig och omotiverad till vardagsträningen utan att hela tiden ha en strävan efter att komma liiiiiite lite längre. Är det sedan så att Spaniz känns fantastisk fin under våren och sommaren så är det inget som hindrar att vi går ut och rider ännu någon George. 

 

 

Min sadelkammare......well, tanken är att sadelkammaren i stallet rivs och här byggs istället en tredje box. Sadelkammaren byggs istället i det intilliggande förrådet, lite större och med torkskåp för täcken. =) 

Stallets tredje box ska så småningom fyllas med teamets nya stjärnskott ;) Dvs det börjar bli dags att kika på unghäst med önskade kvalitéer. Även om det varit slitigt så har Spaniz (och jag) lärt oss massor genom åren och han har även gett mig mersmak. Nu vill jag lite längre =) 

 

 

Har en stående "inbjudan" från Linda att träna och tävla Brian. Vi har ju gjort en del pass ihop och även ett par starter med bra resultat. Kanske är detta något som kommer utökas då vi har planer på att han minst ska gå MSV C i år och vid senaste passet jag red honom så började vi även lära in det här med byten lite mer på allvar. Krävs lite planering kring detta för att få det bra så vi får se vad Linda och jag gemensamt kan komma fram till =) Jag är iaf väldigt tacksam för förtroendet! <3

 

Ibland måste man våga backa bandet för att komma framåt igen. I helgen hade jag en sån omgång med Spaniz. Från att under veckan träna piaff, passage, byten och öppnor ute längs de snöbeklädda vägarna landade lördagens pass i att jobba med lösgjordhet och svara på hjälperna. Grabben var verkligen inte med mig och jag kände redan när jag kortade tyglarna i skritten att "ohow, det här kommer blir kämpigt". Jag fick mothugg direkt och det visade sig i traven att han var rätt stel i bogpartiet. Vi jobbade med de simplaste av övningar och han kom loss i bogarna. Lagom till man kände sig nöjd med det så hittade grabben på nya missnöjjes aktiviteter. Drog upp tungan till gommen och blev helt spänd och ryckig i nacken. *pust* När vi kommer till det här läget så låser det sig verligen för hern. Det är bara till att gå på långa tyglar ett tag och räkna till tio. Så snart jag kortade tyglarna så svarade han genast med att dra upp tungan igen. Jag känner ju hur det blir helt tomt där fram och stödet försvinner fullkomligt och när man försöker driva honom fram till handen så är det som om all energi fastnar vid manken och allt där framför är som en hal ål. Vi lyckades komma överns till slut om vart tungan skulle vara och jag fick ett par bra varv på volten, så skyndade mig att avsluta.

 

Till söndagens pass tänkte jag kort och gott att jag fick backa bandet ytterligare. Gå från det något tunnare bettet med fasta ringar till det stora "bäbisbettet" med stora ringar och på med PS tyglarna med resår för att vara säker att det inte är mina händer det fastnar i. Spaniz kändes mycket smidigare i sidorna och hade bättre framåtbjudning igen. Vi jobbade på i rätt låg form till att börja med, inte att förlikas med lång form dock. Han verkade nöjd med att få gå där och smutta på sitt stora bett och jag kunde utifrån känslan jobba honom allt högre i form. Avslutningsvis kunde vi jobba in på lite mindre volt och leka lite med piruettgaloppen bara, så han inte börjar spänna sig och börja gå tom igen bara för att det blir lite mer press på honom.

 

Som sagt, ibland måste man våga backa bandet, för att hitta samspelet och därifrån ta sig direkt till de tekniska krumelurerna. Känner ju min häst rätt väl efter alla dess år. Jag vet när det är läge att nöta svårigheterna för att trassla sig vidare i utförandena och spänna bågarna, likväl som när det är lika bra att förenkla och visa att ett + ett faktiskt blir två ;) Även om Spaniz ibland är skeptisk =) <3

 

Jag må vara en sommarmänniska men när det väl dimper ner gott om snö och temperaturen håller sig mellan 0 och -5 så finns det även ett par fördelar ;) Tex att det blir ett tillräckligt tjockt lager av snö längs vägarna efter att plogbilen har dragit fram. Från gården finns en alldeles perfekt väg, upplyst och allt, som inte är allt för trafikerad. Nyttjar dem som konditionsträningssträcka. Vi skrittar ca 10 min och joggar en stund för att känna av att det inte är några stelheter eller liknande och sedan går det att lägga sig på rull i galopp, kilometer efter kilometer precis så kort/långt som man vet att kan vara lämpligt för respektive häst vid tillfället. På rakorna brukar vi intervallträna och det är alldeles perfekt för att få coola Spaniz att gå lite bananza! =) 

 

 

 

 

 

 

 

Spaniz fick sig kondis/intervallträning på tisdagen och var därmed rejält laddad på onsdagen när vi skulle ut. Passade på att nyttja hans energi och vilja till samling ute på åkern. Min annars rätt blygsamma kille ville verkligen visa upp sig på bästa vis och bjöd på superfina benlyft och samling. Så vi kunde träna på passagetänket och piaffen. Tänk att det är de här stunderna som får en le från örsnibb till örsnibb och som man kan leva på ett par dagar efteråt.

 

 

Efter middag (läs sallad) på mötet serverades det kaffe och kaka. Lyckades åter hålla fingrarna i styr och höll mig till kaffe bara 😃

Såhär på vintern så rör jag mig som en ispinne, ser ut som om varenda ben i kroppen har låsts fast när man steppar över islagda grusgångar, för att inte tala om den halslösa kroppsbyggnad man får i snöstormen då man jagar runt i dikena för att rädda "Till Salu" skyltar som plogbilen satt långskott på. Kan säga att det är med rosiga kinder och kalla fötter man så öppnar dörren och välkomnar visningsgästerna. Det är förstås tacksamt när säljarna tänt en liten brasa eller dragit på golvvärmen i köket. 

Nope förkylningen försvann inte lika mirakulöst som den dök upp - gaah! 

Har jobbat hemifrån igår och idag för att inte sprida mina baciller vitt och brett på jobbet. därtill huvudvärk igår och idag har det släppt och nu kommer allt genom näsan ;) 

Ska ändå dressa på mig lager på lager ... på lager nu för att åka till års-/terminsstarten för mina saknade elever på ÖRS.  Nu ska vi se om de tränat flitigt under dec och gjort sina "läxor" ;) Jag är iaf helt taggad för det nya året. Samtliga ekipage gjorde fantastsika framsteg bara under hösten både på tränings- och tävlingsbanan =)  Hurray!

 

 

Här kommer en snutt på ytterligare en variation av arbetet på de diagonala slutorna som sedan går över i en sluta på medellingen. Och som ni hör är det fokus på att korta yttersidan och "öppna" innersidan för att få grabben att komma runt min innerskänkel och "klättra" framåt uppåt. Här sitter trixet precis i övergången från diagonalen in på medellinjen då han inte får galoppera iväg bara utan måste hejda sig och komma runt bogpartiet med bakdelen. Supernyttigt för mig då jag verkligen måste lära mina hjälper bli kvicka just i saxövergångarna med byte och där jag måste ha kontroll på grabbens kroppsdelar och kunna sätta framdelen före =) 

 

 

Idag var en såndär dag som jag känner mig lite extra in love with Spaniz. Ett pass där vi gick lite utav tillbaka till "ritbordet" för att sedan hitta tillbaka till montering och pussla ihop ett plus ett. Tex framåtbjudning och slutor. Kände att det stods emot till en början och grabben var inte alls vaken för framåtdrivande hjälper. Så fokus blev till en början att landa på övergångar och tempoväxlingar, både på fyrkantsspår och som på en serpentin från fyrkantsspåret in till medellinjen i lite ökat tempo för att sedan samla upp och rida i arbetstempo från medellinjen och tillbaka ut till spåret. Bågen kräver att och får mig att känna lite extra väl om rumpan vill vika sig åt endera håll dvs vi kan jobba med rakriktningen och sätta alla delar inom ramen. Inga utstickande delar - bitte! 

När vi hittade trycket igen tog vi med oss det in i diagonala galoppslutor på korta men branta linjer till medellinjen och direkt kunna vända på 10m volt tillbaka till diagonal och ny sluta. Första gången stod han emot, andra gången blev han på tok för kvick och förhastad i fotförflyttningen och tredje gången satt det så äntligen. Luft i galoppen med rejäla spång och tänjde sig super åt sidan. Lite samma moment åt båda håll. 

Nyttjade det engagemanet från slutan sedan till byten på medellinjen..... Under ett par veckor har bytena suttit fint under uteritterna men så snart vi varit på banan så har han fintat mig. Även om jag tyckt att jag haft honom framför skänkel så har han låtsas som om han inte hört mig när jag bett om ett byte. Men idag så var vi överens *puh*  Och vi drillade oss ner till byten i vartannat. Räckte med en sådan linje, då den satt så fint. Överöste istället hern med beröm i mängder och joggade av honom som belöning. =)

 

Glada i hågen kunde vi skritta hem för att seda ladda om för lite husvisning och en efterlängtad date med en kär vän från Uppsala som jag inte haft tillfälle att träffa på ett tag. Massor av hästsnack blev det i vanlig ordning och några sköna timmar bara flög iväg denna lediga "söndag".

 

Känner av en stegrande förkylning i kroppen och kan bara hoppas att den mirakulöst bara har försvunnit i morgon när jag vaknar. Låt oss hoppas!

 

Helgdagarna har verkligen bjudit på rolig ridning på hästar som varit positiva till träningen.

På fredagen starade jag dagen med att rida Spaniz. Han verkade till en början lite stel i vänster bak och det kändes som om jag hade lite svår att räta ut honom på högersidan. Men med hjälp av lite diagonala slutor i både skritt, trav och galopp så släppte det till och han kändes allt mer liksidig. Lekte lite med galoppiruetterna på en fyrkant motsvarande en 20 m volt i storlek. Galopp ca 2-3 språng på rak linje för att sedan gå in i en kvarts piruett på tre språng och sedan ut på rak linje med nåt språng innan man åter går ner i skritt. Skritt ett par steg och sedan åter galopp som innan. Blir det jobbigt (vilket det blir) så kan man välja att bara göra piruettjobbet vid varannan vändning.

Därefter jobbade vi lite lätt med tramp och passagen/hissåkat ;) Älskade Spaniz så mycket vi tillsammans lärt oss och utvecklats genom åren. Det har/är inte alltid lätt med honom men ändå otroligt glad att ha en kille som är så stabil.

 

 

Efter Spaniz var det dags för Brian. Sist jag red honom var han som en planka och helt otroligt spänd, hängandes i handen och låg på som ett X2000 tåg. Då fick vi jobba helt med att bara slappna av. Lite lugnande yoga-övningar och lösgörande. I fredags däremot var han myyyycket mer avslappnad från början och vi kunde sikta på att spänna bågen lite för att komma vidare och även stärka gångarterna. Jobbade på med diagonala slutor i både trav och galopp. Jobba med att få honom runt innerskänkel och aktivera inner bak, samtidigt som yttertygel sätter tvärningen och innertygeln bara kan sätta pannan i rätt riktning och vara lätt. Gick faktiskt riktigt bra så jag passade på att utnyttja tillfället när han väl fick lite studs i bakbenen och la till ett byte. Det blir lite laddat och ett och annat missförstånd när grabben inte riktigt vet vart han ska göra av benen. Men han fortsatte att tänka framåt och skippade panikstudsen på plats som kan komma när han inte förstår alls. Kändes som om vi skulle kunna fortsätta leka med detta iaf under våren =) Fick bra form och bättre/jämnare tryck bakifrån efter detta. Skönt när man kan få glida ett par meter och känna att hästen väl uppe och framme. =) 

 

 

På lördagen fick Spaniz en skön skritt och istället fick Filipin sig ett pass på banan. Han känner sig alltid lyckosam när han upptäcker att vi är påväg mot ridhuset. Lite jogging stod på schemat och med lösgörande arbete. Jobbade med en övning som jag kallar rosetten i trav och en övning som jag kallar musse pigg i galopp ;) Say whaaaat?! ;) Nöjd och svettig kille som traskade hem. Skulle verkligen behöva raka honom igen och mer än det som rakades i september. Även om grabbarna är vältäckade ute så vill jag gärna vänta ut januari åtminstone utifall det kommer en galen köldknäpp.

 

 

Så hur var ridåret 2014 egentligen för våran del? Ett år som bjudit på högt som lågt, vi har svävat på moln och bokstavligt tuggat grus. 

 

Vi startade året med fortsatt samarbete med Birgitta Kjellin. Hon har verkligen satt oss i rätt övningar som hjälpt oss spänna bågen. Därtill har hon peppat och satt lite råg i ryggen på mig för att jag ska våga fortsätta där jag en gång vek ned mig. 

 

 

 

Tävlingsåret började i april med en Msv B:5 för att känna av formen och jobba med de dryga hjärnspöken som förförljer mig i serierna. Det kändes redan här att vi hittat en ny växel och nivå. Bra känsla och fortsatta kvalpoäng. 

Hela inlägget om tävlingen kan ni läsa här: "Finally - Tierp!"

 

I april gick vi även omkull under ett träningspass i ridhuset. Jag trodde på allvar att Spaniz skulle bryta nacken när han voltade och fick hela sin egna kroppsvikt nertryckt över sin vrida nacke. Våra förskräckta blickar möttes och jag hann tänka måååååånga tankar innan denna förjäkla flygtur slutade. Att både jag och Spaniz klarade oss med skrapsår, blåmärken och lite trasig utrustning får jag klassa som änglavakt! Här skrev jag om olyckan: "Saved by an angel"

 

 

Jag fick stryka mig från ett par tävlingar så vi fick återhämta oss och i maj åkte vi på vårt första besök till Mälarkliniken för att kolla upp hern efter att han under ett pass bara stannade och okontrollerat satt sig på rumpan. Man kunde dock inte hitta den minsta anledningen till det inträffade. Tvärtom fick jag mycket cred för en väl- och jämtmusklad häst. Att han var 22 år överraskade de flesta =) Vi har inte sett  några liknande tendenser sedan dess.

 

 

Filipin hade fördelsedag den 28 maj, sin 30:nde i ordningen och firades här hemma med godis och presenter, Hans egna FB-sida fylldes med gratulationer och minnen genom åren som folk ikring oss delade med sig utav. 

 

 

I juni fick Filipin agera fotomodell till det svenska företaget PS of Sweden. Han hamnade därmed på deras hemsida iförd det snygga tränset Shine Dressage Revolution.

 

 

I juli var vi igång med tävlingarna igen och det med basta! ;) Vi körde fast beslutet på med Msv:A1 och Prix St: George. Det kändes allt mer bekvämt i klasserna och jag kom allt mer till ridning. Började kunna sätta lite press och kadens inne på banan. Fortsatte med fokus på att hålla ihop på ytter och uppe för inne och ha gas på "innerskänkel". Från att slutor var en svaghet under 2013 blev dem vår styrka 2014. Bytena visade sig allt jämnare och jämnare, serier som enskilda. På träning lyckades vi sätta 5 byten i varje. 

 

 

 

Vi kvalade oss till nationell Msv:A1/ St:George

 

 

Avslutade tävlingsåret med en start i Msv B4 då jag gärna ville prova på tävlingsplatsen då jag visste att det brukar vara bra arrangemang med en avslappnad känsla. Dock var det riiiiktigt skitväder, Regnet vräkte ner, tyglarna gled konstant ur händerna och banorna låg under vatten. Ändå lyckades vi göra ett väldigt jämt program med alla byten på plats ännu en gång vilket ledde till en 2:a plats på 66,73%

 

 

I oktober gjorde jag en jubileumsstart med Filipin för att fira hans 30-år. Då han reagerade så starkt på kombinationen bad och knoppar inför PS of Sweden fotograferingen, först galet taggad, lycka och sen ren besvikelse när vi efter att ha struttat runt i hagen bara gick hem igen för att dra ur knopparn. Det i kombinaton med att han är så pigg och fräsh så kändes det som om vi kunde göra en start för att återuppliva några gamla minnen. Det fick gå hur som, vi skulle bara ha roligt =) Känslan inne på banan var fantastisk, hans showman och vinnarskalle visade sig direkt vi kom till tävlingsplatsen. Det var helt fantastiskt att se honom sådan igen. Att vår prestation sedan räckte till 69,37% och seger över 20 storhästar förde oss alla i teamet till gråt.

 

 

Filipin blev omskriven i Tidningen Ridsport. Nåt som uppmärksammades av många via delningar, likes och kommentarer. Reportaget finns här:

http://www.tidningenridsport.se/Reportage/Reportage/2014/10/Filipin-30-ar-alskar-att-tavla/

 

 

För egen del utökade jag körkortet, jag har deltagit vid Ryttarstugans fotoshoots med vårens och höstens nyheter samt ingick i gänget som gick modevisning under årets stora hästfest i för disktriktet under Ryttargalan. Under året har också elever gjort fantastiska framsteg såväl på träning som på tävling och det är superkul att följa dem!

 

Jag vill så avslutningsvis tacka mitt fantastiska Team som alltid finns där i ur och skur!!! Så otroligt glad för det stöd jag har från dem. Mamma, pappa, sambon Per, fotograf Linda och tränare Birgitta. <3

 

 

 

 

 

Jag vet att den här filmen redan visats tidigare i somras men den skadar kanske inte att visas igen såhär i motivationslåga tider medans jag rotar fram nyare eller gör nya . Från ett regnigt men som alltid givande pass med Birgitta. (och nej frågan om sporrarna är inte riktad till mig =) )