Andras hästar "skummar om munnen", min om mulen? :) avslappnat pass på banan, flex och stretch var temat och Spaniz verkade mycket nöjd med att fått sluppit mig ett par dagar. Pigg kille som plötsligt valde byten som den enkla utvägen när det vart lite jobbigt... Eller när jag råkade trycka till med fel sittben. <3
När man tentapluggar så blir ALLT annat att verka så mycket roligare. Man får till och med supersug efter att få städa huset och göra det skinande rent, dvs polera varenda kristall i kronan som hänger i taket osv.
Med datorn lättillgänglig använder jag den som lite belöningssystem i mina studier, och ja ibland blir det oxå ett distrationsmoment. Man surfar på både det ena och det andra.
Jag önskar ju att jag hade haft möjligheten att åka och titta på OS i London. Men när det inte riktigt gick att knåpa ihop med allt annat så har jag ögonen på det som komma skall istället. Nämligen VM i Normandie 2014. En plats jag kände att jag hade "no clue about" men efter att ha tittat på det korta youtube-klippet som man börjat marknadsföra eventet med så känner jag - jag bara måste dit!
Fy sjutton så vackert! Vacker miljö i kombination med världens bästa hästar.... oh my!
Tentan skriven och huvudvärken efter 5 timmar med otroligt sammanbitna käkar är botad. Hästarna är pussade, ompysslade och matade. Livet är påväg att återvända!
Stannade till på Ryttarstugan på vägen hem från tentan.... hum... rättelse... Tanken var att jag bara skulle stanna till men lyckades kliva in i samma veva som man skulle visa kommande kollektion av Martha Ridewear för Christina. Med andra ord hade jag såklart svårt att bara vända på klacken. Fanns en del snyggt, helt klart.
Kollade in outleten som öppnades igår och lyckades fynda! Hurra! Benskydden jag hade på önskelistan till Fille förra julen väntade på en hylla. Var inte så mycket att fundera på, bara att slå till. Navy m kronor på, passar till Kungsgårdens dressyrstall =)
Nu ska det bli skönt att slå ihop de små gröna utan att ligga och grubbla över diverse formler. I morn väntar jogging och mera mys med grabbarna i stallet <3
Man vet att vintern stundar när våran räserpärla till bil inte längre är hemma. I morse vinkade jag av sambo med kompis för resa till vinteridet. Denna sommar har ju räsern och jag kommit extra nära varandra då Blue ständigt motarbetat mig till den grad att både Per och jag tappat lusten och låtit honom hållas ;) Vi grunnar ju emellanåt på att sälja båda dessa pärlor men med all tid och energi som ligger bakom byggena så är det också myckete känslor inblandade. Men vad är det som gör att det är så himla lovely med dem förutm det? Ta Pia som exempel, ja bilen kallas så. Att ta sig i och ur räser-pia får en att känna sig 3ggr så gammal när man ska häva sig över kanten på racingstolarna. Jag förstår precis hur pensionärerna känner sig när de ska ta sig ur sina bilar, något som för övrigt ser ut som en mount everest-bestiging.
Väl installerad i förarsätet kan man drabbas av mindre ångest då man gör en realitycheck över höft och lårbredd. Nuddar eller kläms man fast mellan sidostyckena vet man att det är läge att sluta äta, och rida mera. So far so good dock så jag kan fortsätta smaska Pollysar medan jag pluggar.
När man kör räser-pia ska kan man sätta mobilen på ljudlös, du hör antagligen iaf inte när det ringer och om du gör det så ska du inte inbilla dig att du kommer höra personen i andra ändan av luren. Då dagens mobiler har rätt bra brus och brum-reducerare hörs inte allt bröölande och skramlande hos motparten. Denna kommer därför antagligen tycka att du är oförskämd när du ständigt gormande ursäktar dig med "va?...vad sa du? jag hörde inte, va? jag ringer dig sen!" *klick*
Tröttnar man på att höra allt brööööölande kan man slå på sterion istället. Dvs du måste skruva upp ganska högt för att kunna höra, som tur är systemet utbytt och ombyggt annat hade man garanti på tinitus. Här får man istället ryggmassage av basen och när man kliver ur har hjärtat hittat en annan rytm än den normala, någt som liknar skillex-tempo.
Väghållningen är grym med den hårda fjädringen och sänkningen. Att försöka sätta Pia i gung är ungefär lika lätt som att rubba en kontainer. Mindre kul när det är minsta lilla skåra i asfalten bara, smäller som om du just kört in i en sten på några ton och eftersom hela chassiet följer med istället för fjädringen så känns det som om man sugs ner i ett stort hål.
Men utöver det så är det ren och s-kär körglädje. Du behöver alldrig vara orolig att inte hinna om i en omkörning, de 500 hästarna tar dig snabbt förbi och bjuder där till på pirr i magen när du trycks bak i stolen. Du är aldrig anonym och får räkna med att besvara hälsningar i form av tummen upp, "peace-out" eller bara rodnande le när folk halvt vrider nacken av sig.
Näe sälja känns svårt, hoppas istället vi snart kan göra oss tid för racingbanan igen
November kommer bjuda på många roligheter, känns som en hel månad av belöning för slitet till tentan på tisdag, värsta tänkbara sätt att avsluta en månad på ;)
En av skojjigheterna är fortbildningskursen för C- och B-tränare (samt instruktörer) med Bo Jenå som faktisk vårat distrikt ordnar. Tidigare har det varit Ridskolan Strömsholm och Flyinge som varit ansvariga för anordnandet av fortbildningskurserna, men sedan 2012 skulle detta fördelas ut på frivilliga distrik. När vi var på mingelkväll under Volkswagen Tour på Bilmetro frågade jag vårat distrikt om det var aktuellt att ha något här i krokarna, eller om man skulle hålla ögonen öppna hos närliggande områden. Man såg frågande ut och önskade återkomma för detta var inget man var insatta i. Men titta vilken positiv inbjudan som överraskande dök upp i inboxen =) Fast jag, och mina tränare från ponnytiden Molly och Gitta, har redan varit till Örebro på utbildning med Elisabet Lundholm. Så min licens är redan aktiverad för ännu ett år, men tar helt klart chansen när den kommer så här pass nära att lära mig ännu mer. Man får alltid aha-upplevelser bland så erfarna hästmänniskor. På kvällen hålls dessutom en clinic med Bo. Bra taggning inför samma helgs tävling =)
Ni har säkert ramlat över en och annan rolig annons som hör till kategorin "The best of Blocket". Här kommer en, enligt mig gullig och ärlig ( otroligt nog) annons från HästNet som Hippson uppmärksammat.
"Amigo är en volvo. Han är ingen superstjärna och inte heller talanglös."
"Vill alltid göra rätt men skakar av sig misstag väldigt snabbt."
Skrivet med glimten i ögat. Även då han verkar ha många goda egenskaper och jag hoppas man snart hittar ett nytt gott hem åt Amigo. Läs hela annonsen här
... Världens bästa sambo/särbo. Idag överraskades jag av detta paket. Trodde det var mindre roliga motstånd som ska in i bilen, wroooong!
Per vet precis vad som får mig att tycka ytterligare några timmar i böckerna är skoj. Färgglada flurps, överstrykningspennor - och polly!!!
Tänkte börja med att tacka Sanna och Christina för deras massör och Equiterapeut-tips.
Jag har ju googlat mig runt i jakten på den rätte. Alltid svårt att avgöra per hemsidor vad det är för människor som egentligen står bakom titlarna kan jag tycka. En missgynsam bild kan faktiskt få mig att backa av direkt, ytligt kanske några tänker, första intryck säger jag. Jag har läst en hel del presentationer vid det här laget, många väldigt liknande men ändå några med en peresonligare och tryggare touch. Om dessa sedan är bättre än de andra har jag ju inte en blekaste aning om, så därför tycker jag det är super att jag nu har två tips på folk, varav den ena jag ändå träffat som hastigast i C´s stall. Kanske blir det så att jag faktiskt tar mig an att prova dem båda, men börjar iaf med Josse på Multihorse som jag vet kommer till krokarna med jämna mellanrum i dagsläget och utför massage. W´ll take it from there. =)
Min dator pallade inte alls med Lindas högkvlitativa filer utan fick totalspunk och allt såg ut att vara framspolat x4. Jag gjorde lixom raka motsatsen av vad Maggan och jag kom överrens om, att dämpa Brian lite. :P Så nu har min superLinda ryckt in och laddad upp en snutt av filmen. Yeah!
Försöker att snabbt redigera ihop lite film på träningen med Brian, men det tar alltid längre tid än planerat. Tack Linda som filmade och bökade över filerna till mig. =) Hade tyvärr ingen kameraman när jag tränade Spaniz men får ta det en annan dag.
Maggan fick ta emot en ytterst fundersam Patricia i lördags.Vi pratade igenom senaste starten och hur träningen gått hemma. Idén med att ta en massör på Spaniz hissades. Jag sätter ju stor respekt i att Spaniz ändå är 20 så när det tryter emot blir jag lite försiktig. Vågar inte riktigt fortsätta gå på och trycka oss över det jobbiga trappsteget som man gjorde obekymrat för några år sedan. Maggan tog till sig funderingarna och vi satte igång - min oro blev rätt snart avhyst. "kvicka ben, varva motorn". Vi jobbade på med glp ombyten, piruetter och lite "flashigare" trav. Vid avslut konstaterade M att Spaniz går i en mycket bättre form numer och att det var bästa passet vi gjort för henne. Bra när någon utifrån kommer och undrar vad man gnäller över, själv jämför man konstat med närtid. Igår, i förrgår, i förra veckan. Man blir smått hemmablind.
Extra glad när folk, utöver mamma, på läktaren bjuder på positiv feeback till en sliten ryttare.
Fröken neggo trodde Spaniz skulle vara desto mer ovillig på söndagen. Men han gick med stora, energiska kliv mot ridhuset. Och kändes betydligt mer med på noterna från början. Fortsatt arbete med piruetter på linjerna i Msv A. Måste tänka öppna i höger förberedelse då han gärna viker in hö bak och det blir svårt för han att glp, runt. Blir ren korvstoppning annars bara. I vänster varvet får jag nästan tänka lite sluta i förberedelsen för att bakändan inte ska ploppa ut till höger. Fick wow-känsla i traven och öppnorna och slutorna hade vi fint flyt och energi. Sen får jag jobba vidare på att han inte ska bli för öppen i glp,ökningarna och fläka fram bogarna utan komma rund genom hela kroppen. Men blir lite attackskänklar från min sida bara för jag vill visa skillnad. Så bakläxa på en lugnad mig ;)
Brian träffade Maggan för första gången - kul! Hon precis som jag konstaterade att det var en trevlig häst att jobba med. Han har helt klart sina förtjänster. Vi jobbade på att få honom lite lugnare i aktionen (dvs tvärtom från Spaniz). Han är ju energisk men måste lära sig att vila ännu nån tiondelssekund i stegen, runda sig och komma mer genom rygg. Vi har ju jobbat på detta, att få honom att vänta och märker en klar förbättring sedan i somras bara. Vi fortsätter! =)
Superduktig och trött kille efter tvådagars för Maggan! Nu lite omvårdnad och pussar innan jag ska ner rida Brian för Maggan oxå. Det blir ett första möte, intressant!
Har ni sett denna, "Globus Peace" ? Det enda jag inte köper till 100% är pannbandet med Peace märket... känns lite passé. Men diggar nosgrimman! (även om jag förstått att det är kopia på Silver Crown, som dessutom var smarta nog att inte göra nåt knas på pannbandet)
Att Fille hatar att få kvar matrester kring mulen. Han väntar otåligt på att man ska torka bort det innan vi ska ut i hagen. Lite divigt, men Tar man för lång tid på sig har man garanterat gegget på jackan. Han har inga problem med att ta saker i egna hovar. :)
Idag kom denna på posten, wiiiie! Nu ska det provas på världens goaste "Filip". Jag börjar tro att han måttar in sig på en bajshög innan han lägger sig varje kväll numer och lyckas jag gnugga bort det så slänger han sig i värsta lerhålet, då vet han minsann att han får ett långt varmt massagebad och doftar fräshing.
Maria Montazami är helt klart en av mina favoritpersonligheter och bara måste vara bland de skickligaste på att sätta ordtrender - It´s a muuuuud-lamp. Jag vill minnas att det heter "mood", men hey inte ska en norrlänning väl reagera på slang. Doh! Vi byter ju bokstäver som e till ä, drar dessutom bort en och annan bokstav samt sätter ihop ord. Hur äre?
Nåväl tur att vi (ännu) inte installerat någon tv i stallet. Spaniz hade väl dött 10 ggr om han sett senaste avsnittet av Hollywoodfruar.
Mitt muuuud är idag helt down iaf. Skola på morgonen, äntligen är praktifall 2 klart och inskickat, skönt det iaf. Men en mardröm i natt som får mig att vakna med värk i hjärtat. Jag kan uppenbarligen inte lura mig själv i sömnen. Saknaden och sorgen är stor, väl gömd bakom muren men ibland faller en tegelsten bort och det pyser ut.
Saknar livet före skolan, hade alltid något på gång med vänner. Det enda man tänker nu när man har en minut över är att man borde plugga. Gör man inte det knackar ångesten en på axeln. Fast det bara är en, en endaste ynka tenta kvar - känns den så himla tung! Finally ska jag få fira jul utan att behöva tentaplugga eller göra det sista på någon gigantisk uppgift - fantastiskt!
Nu blir det stalliv, fodring, mockning. Jogging och lösgörande arbete för Spaniz i ridhuset efter några dagars återhämtning. Lite galopp ute för Fille tror jag.
Jag har ju under en tid haft mina funderingar på att anlita en equiterapeut. Tror det finns en spänning i Spaniz som jag inte kommer åt och kan rida bort. Resp vill veta om någon muskelgrupp är tightare än någon annan så man kan påverka just den effektivt. Tänker alltså slå ett slag i saken, men fråga är vem? Har ni som läser här några tips och egna erfarenheter av någon duktig?
Skulle vilja ha någon att samarbeta med och drilla träningsupplägg resp. muskelvård med.
Så snart jag öppnade dörren i söndags vart jag påmind om varför jag vanligtvis inte tävlar from oktober. Brrrrrrrrrrrrr. Nåväl gott nog att det inte var tidig morgon som gällde utan senare em. Som vanligt drabbas jag av sengångarsjukan när man rider sent på dagen, tycker man har en evighet på sig och vips så är det dags för avresa och den/det enda som är redo att tävla är Spaniz. Han ger en stora koögat när man flänger runt in till sista minut och packar allt. Tur att min kära mor känner mig innan och utan, tar det hela oftast med ro... det är när hon säger "men Patricia" lagom uppgivet som man vet att man är lite illa ute ;) Med oss denna gång hade vi även en extragroom och superfotografen Linda. Hon var dessutom klockansvarig på plats, meddelade högt och tydligt hur många minutrar det var kvar med jämna mellanrum. Perfa - allra helst eftersom jag hade lite sjåigt med en Spaniz som nog tog fel på en D-ponny i kulörten vit och Fille. Så när den för övrigt görsöta ponnyn var klar med sitt träningspass och lämnade den stora framridningsbanan så hamnade vi i trubbel. Nacken var i högläge minst sagt och det sprättes för fikabänkar, lyktstolpar, barn som bröt kvistar i skogen osv. Så vi provade att byta till den lite mindre banan precis vid ridhuset. Här gick det bättre men någon hade glömt sin orm vid ena kortsidan....rättelse - grimmskaft!
En struken före mig dvs mindre paus innan jag får gå in. Trots att man ambitiöst ställt ut en riktigt högtalare utanför ridhuset går ljudet därifrån en väldigt rak väg och böjer sig inte runt husknuten där en annan sitter och filar på det sista i regnet. Så i en kommunikationsmiss och missförstånd från min sida tycker jag min mamma säga, du får gå nån minut tidigare, dvs om jag är redo kör vi på. Så jag går iväg och slinker in i ridhuset upptäcker mitt misstag och skyndar ut. Tror det vart knas i huvet på Spaniz här som trodde sig fått fantomenkrafter när han inte blivit trött efter ett "helt program". Därefter kände jag själv att jag tröck ambivalent på både av- och påknappen, hur skulle jag bäst förbrukar 1 min typ. Väl på banan igen så syns ingen dörrvakt till.... domare, sekreterare, springare och framförallt Spaniz och jag väntade...väntade....väntade..... gick alldeles för mycket energi här för våran del. Vi startade programmet med en 7 i uppridningen - good. Därefter levererade vi lite ojämt, lydigt men ngt seg prog. Inga egentliga missar, vi har haft lite problem med ryggning på senaste tiden och här fick vi till en av de bättre. Domaren uppskattde däremot inte att Spaniz stoppade mulen bakom lod,4. Ett byte blev rakbent och gavs en 4. En del 7:or som jämnade upp men slutsumman var inget att hänga i julgranen. Ett riktigt bottennapp, ja sämt i år faktiskt. Jag är min egna värsta kritiker och förskönar inget. Men att summan skulle bli en sådan flopp förvånade mig.
Jag hör till kategorin av människor som kan tycka och tänka mycket.... väldigt mycket, men oftats med stängd dörr med någon som jag vet kan rannsaka, bekräfta eller motsäga. I söndags var jag väldigt fundersam över Spaniz trötthet, men efter en analys ser jag ju fler anledningar till det. Sen hamnar allt skit på mig själv som ryttare, jag pressar oss mot att ta ett nytt steg i trappan nu som tar på krafterna och musklerna. Vi har haft ett kanonår so far, jag låter mig inte fällas för detta bakslag. Lite lättnad och stryptaget på ens egna insats släpper förvisso när man på flera bloggar höjt ögonbrynen för en ganska, rakt igenom låg, poängutdelning.
Börjar bli många sånna här inlägg nu. Uppskattat när hjärtat levererar en vaniljlatte i stallet gjord efter konstens alla regler. Lite behövlig efter ett par slitiga pass på hästryggen. Berättar mer när jag är inne igen :)
Shopping och kaffe på Ryttarstugan efter skolan, i vanlig ordning ;) Per visade sin support för hästlivet :) nu kommer piruetterna garanterat vara åtminstone 9-mässiga och bytena perfekta ;) eller? Anyway - My precious! =)
Jag kärade ner mig i 7-åringen Cassio lite. Nån miss hade han i dagsformen när det kom till moment i prog men grundtraven och galoppen föll mina ögon helt i smaken.
Åååh så roligt det är när det trillar in frågor!!! Mer av den varan!
Dessutom så kommer den här frågan väldigt lägligt. Den berättelsen jag yppade om igår att jag ville dela med mig av har mycket med saken att göra. Ämnet är - orsaken till att jag kastade mig ut i bloggvärlden!
Jag är av stjärntecknet tvilling men ändå envis som en oxe ;) När jag ibland själv förvånas över mina prestationer i svåra stunder brukar min älskade mamma säga "Patricia, du är stark, spänner man dig framför plogen så plöjer du tills man säger åt dig att det räcker". Det får mig alltid att tänka till.
Vad har nu detta med saken att göra? Ganska mycket. Min resa med Gazpani har varit allt annat än lätt. En i mina ögon otroligt vacker häst men med bakdelen lite emot sig, då han är lite rak. Han skulle mest agera sällskaphäst åt Fille när vi byggde stall på gården. Men jag tyckte mig ändå se att den blyga killen med det dåliga självförtroendet hade något. Men hårt jobb, svett och tårar... ja jag kan stryka blod för någon sådan har aldrig uppstått.... förutom blodsmaken i munnen man haft en och annan gång efter ett galet slitsamt pass förstås. Fick höra både det ena och det andra, man var helt enkelt en idiot som la energi på killen som visade sig ha ett guldhjärta. Han försöker innerligt göra sin ryttare nöjd, surar sällan ihop utan kämpar med de förutsättningar som gäller. Vi gick från att endast orka 20 min pass, till timmes pass, från LB samlades vi i ihop allt mer och startade MSV A. Tränad rörelser för St: George och Intermediaire I vilka vi satsar på till våren. Bloggen startade jag i förhoppning att kunna sporra andra som hade det kämpigt och precis som mig ifrågasatt sig själv. För visst ibland har man ju undrat om man är helt crazy, men så kommer de där stjärnstunderna där det känns som om man bara sitter och styr hästen med tankeöverföring. Man känner sin fyrbenta vän bara dansar under en, de där stunderna som bekräftar att man har utvecklats.
Det har nu visat sig, utan min vetskap, att Spaniz och jag har agerat inspiration och spridit hopp till iaf en mina trogna bloggläsare. Ja hon var bland de första att kommentera här när det en gång begav sig. Jag har genom hennes kommentarer förstått att hon själv kämpat, men aldrig vetat hur mycket. Tills förra veckan när ett 3 sidor långt dokument trillade i mailkorgen. WaooW! Linda har gjort ett helt otroligt jobb med sin idag 13 åriga valack. De har gåttt från att bara använda två bakben, till att använda och gå på alla fyra ben. Från att inte kunna galoppera ett helt varv ens till att idag rida byten och piruetter. De har haft några otroligt slitsamma år och Linda har mellan varven varit uppgiven och ensam om att tro på sin vän.
"Jag fick upp videoklippet på dig och Spaniz från maj 2009, jag har nog tittat på de några hundra gånger, de var något som gjorde att jag bestämde mig att jag också skulle uppleva de där. De var efter att sett eran film jag bestämde mig"
Nu har hon allt visat all dem som tyckte slakt var den bästa vägen att hennes envishet, vilja att lära sig och utvecklas tillsammans med bra hjälp och tränare lönat sig. Hon har ändrat på C´s syn att arbeta och han tycker idag att det är kul. Idagsläget har ekipaget tagit sitt första kval till msv B och målet är precis som det varit för mig, att få rida med hatt och frack! Jag gläds nåt otroligt över deras framgångar!!!
Ekipaget resa tillsammans har uppmärksammats och publicerats i tidningen "Hästfocus" juni/juli.
"Jag ville delge dig denna historien för utan dig och Spaniz och era filmer hade jag nog inte varit där vi är nu, ni har varit min morot till framgång!"
Jag hoppas kunna hälsa på dem vid en resa söder över någon gång!
Skruvar är hårda - fötter är mjuka.... Aj!
Inte längre lika roligt att gå lös med kofoten och ta bort det gamla planket kring gödselstacken. But it has to be done!
För att piffa till filles hagvistelse idag sattes ett lila svansband ;) nejdå, han har faktiskt i sin iver lyckats klia sönder sig lite på svansen så för att skydda såret om han skulle lägga sig och rulla, vilket ju är mer en regel än undantag, så blev det bomull och självhäftande bandage ( ett måste i medicinskåpet).
Mata hästar, sova några minuter till och sen intagit en stadig frukost innan det nu är dags att kasta sig i sadeln. Spaniz och jag ska fortsätta på det samlade arbetet, byten och piruetter. Fille och jag fortsätter nog njuta ute bara ;)
Bjuder på lite bilder som Linda tog i lördags på Brian och mig när vi gjorde sista "putsen" inför tävlingen i Avesta. Rapport om dagens träning med mina egna sötnosar kommer under kvällen samt att jag har en helt fantastisk berättelse som jag vill dela med mig av till er! =)
Hihi, om man inte visste (om jag lät bli att berätta) att det var en kommunikationsmiss i en galoppfattning skulle man kunna tro att vi filar på de högre skolorna ;)
Dagens ursäkt - kanelbullens dag... Såklart! Slut på kaffe hemma och stått med världen bästa Hovslagare hela fm ptja, då är det svårt att låta bli en mysig fikastund med kollegorna när man kommer till kontoret :)
21.09 Precis kommit tillbaka till stallet efter ett pass i ridhuset med Spaniz. Tokmörkt men åtminstone inte kallt. Iaf inte när man är garderad med långbyxor och dunjacka ;) nu ska jag palla äpplen i min egna trädgård, i mörkret, åt en trött Spaniz som gasat gärnet idag :) Har ju bestämt mig för att vara lite ettrigare på honom och röra om i grytan lite. Gensvaret av det idag blev lite betongtrut, och i galoppen kom jag inte alls ner i sadeln som önskat för att rida in i bytena. istället blev det popcorn feeling när Spaniz ständigt lyckades putta mig ur sadeln. Ska jag vara lika ettrig nästa gång får jag nog ta och lägga upp stigbyglarna. :P
Den här skylten sitter på mc donalds, som ligger vid torget, toalett. Skitsmart för att tjäna några extra kronor och samtidigt dra ner på antalet som bara ska fyllekissa/lorta ned. Kanonbra att infon även går fram till blinda, men hey.... Man måste känna sig smått uppgiven när man som blind först får knacka sig en trappa upp och hitta hörnet vilken man gömt toaletterna vid och där peta sig till värdefull info som "koden står på kvittot" - jahapp!