Jag har letat förbrilt efter mina termobyxor utan framgång. Kanske var fröken "kan vara bra att ha" så duktig i våras att hon faktiskt slängde dem eftersom det i stort sett går åt ett par per vinter. Jag minns faktiskt inte ens i vilket skick dem var i vid ingången av maj månad. Ja, det är väl nästan ungefär så länge som jag kan tänkas använda dem, inte varje dag... men det kan ju vara lite blåsigt osv ;)
Och man kan ju undra varför jag så hysteriskt letat efter dem nu då det faktiskt inte varit särskilt kallt alls, men vetskapen om att det står december på min kalender får mig att huttra lite ;) Så igår på väg hem efter att ha köpt gran och lite pyssel så stannade vi till på Hööks för att köpa mig ett par nya termosar. Tycker CRW´s termobyxor är bra. Avtagbara hängslen, höga i midjan, hel skott, reflexrand längs benet och dessutom bra pris. Sitter bra såväl under stallarbete som på hästryggen =)
Folk tycker jag är jollig emellanåt med mina lager av tröjor och undrar hur jag ens kan träna med termosarna på. Men jag rider iaf bättre med värme i kroppen än stelfrusna lår som jag inte känner av. Tycker det är jättejobbigt när jag inte känner vad jag gör, vet att man gett signal från hjärnan men man vet inte hur hårt impulsen påverkar på hästen. Nej, tacka vettja termosar - min HISS! ;)

Jag traskade in för att kolla hur deprimerande statistiken blivit medan jag haft annat för mig, men blev glatt överraskad när jag trots allt haft minst 10 besökare per dag varav några varit in fler gånger i hopp om livstecken.
Tack snälla snälla ni!!!!!! Det ger mig inspiration och tankarna om att lägga ner bloggeriet släpper jag snabbare än snabbast.... tvärtom får ni mig att fundera hur vi ska ta det hela längre och vad jag kan belöna er med.... hum.

Åter igen tack snälla ni!

Vem fösöker sätta upp hinder när jag kommer i full fart?! Häcken full men här springs inte in i nån vägg, det vägrar jag! Nej, hoppar över den för glatta livet. Som jagad av en tiger.
Det är jag iof på sätt och vis numer.... en underbar söt liten varelse mer känd som katt, flyttade plötsligt in på gården. Inte helt odramatiskt när den dök upp för 1½ vecka sedan. Medan kvällsfodringen av hästarna så smög den sig in och visade sig från sin allra goaste sida. När stallet var klart sattes katten ut och som genast sprang med mig mot huset, lurade iväg den så jag kom in men den var tillbaka som en boomerang. Satte sig utanför fönstret och jaaaaaamade sådär hjärtskärande. Men vi hade is i magen och när det var dags att sova kunde vi inte längre se den - skönt då har den ett hem i närheten att gå till, konstaterade vi! När vi kliver utanför dörren 06.30 morgonen dagen efter kommer missen springades och jaaaamar. F-n den har alltså inte varit hemma utan sutte ute i kylan hela natten. Vi skulle iväg och lämna bmwn på service så jag tänkte att misse hade ca 1 timme till på sig att dra hem. Men när vi kommer åkandes på väg hem så ser vi en tjej vid busshållsplatsen utanför våran gård och vem sitter nedanför och försöker bli sedd om inte misse. När vi kör upp på gården springer den som en dåre efter bilen. Jag kollar öronen men den är såklart inte öronmärk och inte har den något halsband. Sista chansen var ju att den skulle vara chipmärkt men skulle bli förvånad. Åkte iaf in till mina gamla kollegor på djurkliniken och lånade chipavläsaren. Hemma igen möter en överlycklig misse mig på uppfarten och så snart jag glipar på bildörren så sitter hon vid mina fötter. Inget chip såklart! Men misse fick vackert gå in i stallet. Hon sov, och sov, och sov. Mat köptes och hon åt och åt och åt. Per och jag satte ut bild på FB, mmsade och mailade grannar och stallfolk här i krokarna i förhoppning om att det skulle ge nåt. Sen gav vi oss ut för att knacka dörr, men ingen saknade sin katt eller kände ens igen den vi hade på bild, de flesta svarade med "neeeej våran låg i knät på mig och sov innan ni knackade på". Stackars "våran" misse som inte hade något knä att mysa i.
Annons ska ut i tidningen men det börjar bli jobbigt. På 1½ vecka har man ju fått känslor för henne, hon är supergo, springer med en som en liten hund när man går ut med hästarna eller när vi ska ut och leka. Att vara ute själv tycker hon är rena pesten, men jag tvingar henne bara för att hon ska hålla sig lugn i stallet sen.... blandat resultat dock. Precis det jag ogillar med lösa djur i stall, jag vill ha stenkoll och tänker på säkerheten för oss alla. Jag kan bara tacka gudarna att jag har snälla hästar när den här rackarn plötsligt ligger bakom Spaniz och tassar på hans svans! Uppfostringen fortsätter!
Oj, tänk att en liten katt, som numer heter Tiiiger, kan fylla ett lååååååångt inlägg...... efter att ni inte hört ett pip av mig ;)

Kom igen nu, dags att ridsporten får den uppmärksamhet den och framförallt Rolf-Göran är värd! Han har gjort två toppenår på raken och är en ren fröjd att titta på när han gör sina ritter. En bra förebild!

Nu röstar vi!!!!!!!!!

Antingen här https://response.questback.com/sr/jerringpriset2011/

Eller ringer detta nummer: 099-200 02

Igår hade jag och mina kumpaner en härlig sen em/kväll tillsammans. Middag på Texas Long Horn med massa skratt och därefter bar det av mot Läkerol Arena för att ta plats vid livesändningen av Idol. Det var ett grymt drag och underbar stämning. Vi fem var därtill rätt fashinerade av arbetet bakom kamerorna, tajmingen och samarbetet som är mellan olika delar av produktionen. Och var man snabb som attan och kände till varenda drag av min profil så kanske man upptäckte mig där på kanten innan man zoomade in på skylten bakom haha

Grabbarnas nya slit och släng grimmor som jag hoppas kunna hämta hem i helgen =)
Har jag tur får de se nya ut en dag iaf innan busarna inviger deras nya grejer med en lerinpackning ;)

Hej verkligheten!
Så fruktansvärt glad att se dig igen.
Idag kl 13.11 klev jag ut från min tentabubbla igen.  Jag som är en väldigt lugn och balanserad människa i vanliga fall lider av grav tentaångest. En vecka innan tentan börjar det alltid, då fungerar mitt liv inte längre som det borde utan så snart jag är på villovägar från studieböckerna så går hjärnan igång och trixar. Detta oavsett hur mycket jag än har pluggat veckorna innan - prestationsmänniska?! Ut till fingerspetsarna!
Kände mig ändå ganska lugn när jag entrade tentasalen. Det trots att jag var ivrig att norpa en plats i ytterkant vid fönstret. Inte för att jag vill sitta och dagdrömma, eller titta på när de krattar gräsmattan utanför, eller när de står och fipplar med soppåsen som nästintill limmat ihop sig i alla kanter (jaaaaaaaa ok jag la märke till det ;) ) , Men det är under fönsterraden som elementen sitter =) Dessutom skönt att ha en sida fri från annat nervigt folk. Räcker gott med att ha EN sådan irra som jag hade bredvid mig idag, hon var på näppen att göra mig nervös men faktum är att jag tror jag gjorde henne mer nervös med mitt agerade lugn. Att alla hästarna i min skalle skenade fritt runt och nästan sprängde stängsel, hade hon inte en aning om ;)

Att få komma hem, slå sig ned med en kaffe och smörgås framför datorn är en heeeeelt underbar belöning. Att bara slösurfa och fundera över allt och inget.... det är underskattat. Håller totalt ute tankarna på att om 1 månad är det nästa tenta.... eller nästan totalt då. Men ämnet är helt klart mitt favvo ( i skolväg) så lite kvällsläsning blir det nog allt i ämnet. Eller så kanske skulle ge sig på filmmys med hjärtat som kommer hem igen från Norge ikväll. Han blir iaf glad av att träffa den riktiga mig och inte tentamig =) Och förresten så har jag noterat att antalet läsare blivit fler på sidan - kul! Tyvärr inte antalet kommentarer *peak* Men förhoppningsvis är också alla ni glada att riktiga jag är tillbaka ;)

Här står det lite rekomendationer om när täckena ska på, hur känslig/okänslig en häst är för olika temperaturer och hur mycket högiva/halmgiva gör för att de ska hålla värmen.
http://www.capactiva.se/artiklar/tacke.htm

Fortfarande ingen ny kamera eller kameraman tyvärr. Men snokade lite i mitt arkiv och hittade en film som förvisso är 1 år gammal men som bjuder på några bra övningar för den som precis som mig jobbar på att stärka och få lite kvickare bakben =P

"sicksacken" är ju en sådan bra kobinationsövning då du går in i sluta som är ett samlande/stärkande moment och tillbaka i en skänkelvikning som är ett lösgörande moment och där man jobbar med att få hästen mer bogfri. Den har dykt upp för diverse olika tränare och även under dagarna i Skövde med Lussan så poppade den helt naturligt upp som ett multiverktyg ;)

Inte allt för mycket, nästan inget alls faktiskt har lockat mig ur JW kollektionerna hittils, men det senaste stalltäcket är sädär lagomt "skränigt" och fräckt tycker jag. Jag gillar det verkligen! Dessutom härligt med sina 400g stoppning, går långt upp på halsen men är lågt skuren vid bringan. Då kanske jag inte behöver dra fram det hela tiden i tron om att grabbarna annars blir strypta när de ska äta sitt hö ;)

Vad tycker ni!?

Nu är verkligen vädret "ostabilt", ena dagen riktig höstrusk och den andra solsken med bitande kyla. På väg till skolan i fredags morse hade mitt bilbatteri dött. Sånt som bara inte får ske när man har lite ont om tid, men såväl ett tydligt tecken på att min älskade Audi också uppmärksammat vinterns intåg. Den är nämligen inte alls nåt större fan av frost och nollgradiga temperaturer. Ptja... känns väl igen på mig. Sådan matte, sådan bil och häst gäller här på gården - en hel hop med fryslortar.

I helgen har det hunnits skola, inte bara fredag utan lördagen lång oxå. Ridning och träffat vänner. Uteritter med Spaniz och åter vänjning och inpassning av kandar. Jag börjar nästan alltid från ruta 1 när vi haft ett längre upphåll från kandaret. Vill inte chocka honom utan vi tar det steg för steg för att han ska ha chansen att acceptera "tandställningen" i munnun och mina allt hårdare krav. Och till en början tycker jag man kan passa på att ta kandaret om man iaf bara har en inplanerad skritttur. Här i krokarna är någon härlig skogstur med långa galoppsträckor inte att tänka på då man lika gärna kan bli förväxlad med en älg... eller ja, inte jag då men store brun under mig. Jägarna hägrar fritt i var och varannan dunge.
Idag blev det dock ett pass inne, Spaniz accepterade den nya porten man satt upp på ena kortsidan... den stämmer ju inte i färg med resten av sargen och herrn hade stora koncentrationssvårigheter sist vi var inne. Denna gången var han mer med på notorna och undrade vad jag ville att vi skulle göra. Lite stark i sin högersida som vi jobbar på. Mycket övergångar i båda varven och kvicka bakben. Inte bara mellan gångarterna utan också placeringar, från öppna till sluta, sluta till öppna på diagonaler,skänkelvikning för höger skänkel - rakrikta - skänkelvining för vänster skänkel längs kvartslinjerna. Galoppöppnor på långsidorna med avbrott till skritt, bibehållen böjning och energi fram i nåt steg för att sedan kvickt rulla över i galopp med bibehållen böjning igen osv. En övning som för oss är väldigt bra i detta stadie, han kommer bra på rumpan, det stärker och jag får loss honom bra i sidorna utan att jag behöver hänga upp mig på den där högersidan. Annars har man ju en tendens att få tvångstankar över att den där "knuten" bara måste vara utarbetad innan man kan gå hem osså kanske man börjar spänna sig och irritera sig istället. Ridningen blir ju inte så värst positivt påverkad när man börja irritera sig, det känner ni säkert igen =). Båda sidorna måste ju jobbas lika mycket så emellanåt får man koppla bort det punktade problemet för orsaken sitter ju egentligen någon annanstans som oftast, i det här fallet troligen vänster bak.

Fille är som en nyladdad duracellkanin. Gårdagens pass var inte ett träningspass så tillvida att vi tränade några muskler utan snarare tränade tålamodet. Det krävdes så lite som en bil med dubbdäck, en accelererande buss, några barn skrattade....... så var han i luften och flaxade. Nerverna var verkligen utanpåliggande och musklerna spända som fiolsträngar. Nåväl har har gjort superfina pass i ridhuset innan, så han var väl värd att lattja lite. =)

Hur är era hästar just nu? Jag har hört andra som tycker deras hästar blivit skvatt galna för er period. Känner ni igen det?